Umeå University's logo

I dagens skola är digital kompetens en viktig aspekt av lärande, sett till både innehåll och form. När det gäller slöjdämnet får digitalisering betydelse dels för lärares undervisning, dels för ämnesinnehåll och uppfattningar om ämnet. I detta kapitel exemplifieras och diskuteras berättelser från svenska slöjdlärare och slöjdlärarutbildare där de beskriver erfarenheter och arbete med digitala former för slöjdundervisning och slöjdande. Lärarnas egna förhandlingar om ämnesinnehåll blir till strategier för eller emot digitalisering.

This study deals with the academisation or “academic drift” of teacher education in the aesthetic subjects in Sweden from the 1970s to the millennium shift. After long preparations that already began after the Second World War, TE, along with other vocational education, was integrated into the Swedish university system as part of the expansion of the higher education sector in 1977 (H77). The study’s aims were to describe and analyse how the conditions for teacher education in practical/aesthetic subjects changed in the new and diversified higher education sector. For the study, we drew on Official Reports of the Swedish Government (SOU), a type of authoritative policy text intended to influence an activity, but which govern less formally than “governing policy texts” like bills that are legislative in nature. Our study reveals that a division was made between the old, prestigious and discipline-based universities and the newcomers in terms of vocationally-based education. The entire teacher education ended up on the periphery of the new higher education sector. We establish that the absence of own academic structures and thereby power within the higher education structures has harmed the independent development of teacher education in the aesthetic subjects as part of the enlarged higher education sector in the process of them moving from school subjects to university-like disciplines.

Motivated by an interest in the gap between analogue and digital knowledge in embroidery, this studyaimed to map what constitutes knowing in analogue hand embroidery, how this knowing develops andrelates to expressions and contexts. With an autoethnographic approach, questions were posed topreviously saved embroideries in order to elicit memories of craft processes and contexts. In analysis,Ingold’s concept ‘line of interest’ was used to trace knowledge development from a practitioner’s insideperspective. Preliminary results reveal prominent lines of interest that intersect and influence oneother. Four thematic features were identified as contributing to the development of knowing inanalogue embroidery: rhythm, regulation of tension, repetition, and rule-breaking. These concepts maybe productive in articulating knowing in embroidery and thereby contribute to the development of acrafts teacher education pedagogy capable of balancing conceptual dominance and time constraints.

In the project Crafting revisited we explore the encounter between previously acquired craft knowledge in embroidery and digital technology bringing new craft tools. Revisiting means returning to our own craftmanship using the textile medium and its mode of expression to articulate, document and communicate results. This presentation focuses on the initial project work and the mapping of previous craft skills and knowledge. Material includes reflections from noted discussions and photo documentation of previous embroideries. The methodological approach is to ask questions to the embroideries which they can answer. Defining what analog knowledge in embroidery consists of is needed to approach digital modes of production in education. New Materalism, as digital embroidery, challenges traditional forms and understandings of handicrafts, how knowledge is transferred and how new generations learn. The study’s results contribute to the development of pedagogical strategies in Crafts teacher education in the Arctic region.

Kapitlet Digital kompetens i slöjdämnet har till avsikt att beskriva och diskutera vad digitalisering inom slöjdämnet kan vara och vad det betyder för lärare att använda digitala former i undervisningen. Det tar avstamp i den svenska Nationella digitaliseringsstrategin som kom 2017 och syftade till att stärka elevers digitala kompetens. För att digitala inslag i slöjdämnet ska kunna vara en del av strategin att skolan ska öka elevers digitala kompetens behövs en slags förhandling om hur det kan vara slöjd. Kapitlet har en didaktisk utgångspunkt och handlar om slöjdlärares förhållningsätt till digitalisering inom slöjdämnet, vilket avspeglas i deras urval och undervisning. I presentationen ges exempel från egna studier om digitalisering och slöjd, där lärares och lärarutbildares förhandlingar, om hur digitala inslag kan vara del av slöjdämnet, blir synliga. 

Parallel session 2: SIG - Slöjdens plats i samhället, Ordförande: Per-Åke Rosvall. Alla skolämnen förändras över tid och därmed förs en ständig diskussion om vad som ska vara ämnenas centrala innehåll och hur de ska organiseras. Idag är kanske skolämnens förhållande till teknologisk utveckling, klimatförändringar och globalisering särskilt synligt i den mediala debatten. I denna debatt tar slöjd och praktiskt-estetiska ämnen en särskild plats. Överlag, men kanske särskilt i Sverige, så måste företrädare för slöjdämnet återkommande argumentera för att slöjd ska få behålla sina timmar i grundskolans läroplan, eftersom ”nyttan” med slöjdämnet ofta ifrågasätts. Vid ett par tillfällen har forskare samlats för att presentera och diskutera sina pågående och avslutade projekt som på olika sätt problematiserar slöjdämnet eller slöjdundervisning. Dessa kan på olika sätt relateras till ovanstående presenterad debatt men de fokuserar också mer allmänna didaktiska utmaningar. Vid denna NordFo-konferens kommer dessa fördjupningar att presenteras. Dessa presentationer är ett led i färdigställande av en antologi riktad till slöjdlärar-studenter, universitetslärare, läroplansförfattare eller andra myndighetspersoner med intresse för slöjdämnet. Presentationerna spänner över en mängd områden,vilket syns i rubrikerna nedan. Det övergripande temat är slöjdens plats i samhället, vilket anspelar till den pågående mediala debatten. Presentationerna är uppdelade i två delar där den första mer fokuserar på ”nyttan” genom att ta upp hur ämnet bidrar till bildning eller aktuella ämnen som teknologisk utveckling (digitalisering), klimatförändringar (hållbar utveckling) med mera. Den andra delen fokuserar mer olika didaktiska dilemman som slöjdläraren kan ställas inför, till exempel lärmiljöer, förhållningssätt och kommunikation allmänt men också i relation till nyanlända elever. 

Under 2017 reviderades samtliga kursplaner i den svenska grundskolan utifrån regeringens beslut att tydliggöra skolans uppdrag att stärka elevers digitala kompetens. Då kursplanerna ligger till grund för lärar­utbild­ningarnas utformning fick förändringarna betydelse för slöjd­lärar­utbildningen. Syftet med studien är att undersöka hur digital teknik kan förstås som en del av ämnesinnehållet i det svenska slöjd­ämnet, vilket får betydelse även för slöjdlärarutbildningen. Fråge­ställningar: Hur beskriver slöjdlärarutbildare sin förståelse av digital teknik i relation till ämnesinnehållet i slöjdämnet? Vilka fördelar och nackdelar med digital teknik beskriver slöjdlärarutbildarna, i relation till sin ämnes­uppfattning om slöjd? I samband med ett utveck­lings­projekt rörande digital teknik har en intervjustudie genomförts med deltagande slöjdlärarutbildare. I studien definierades digital teknik som digitalt styrda maskiner mot bakgrund av att teknik inom slöjdämnet innefattar metoder, redskap och maskiner. Resultatet visar att en digital produktions­­process kan förstås som en möjlig arbetsprocess inom slöjd­ämnet och därmed ingå som en del av ämnesinnehållet. Studien visar också att förståelsen av digital teknik som del av slöjdämnet är föränder­lig och att uppfattningar om implementering av digitala inslag kan på­verkas av fortbildning.

Crafting revisited is an ongoing project financed by UmArts, an interdisciplinary arts centre located at Umeå University. The arts centre, which includes five departments from the Faculty of Arts and Humanities and the Faculty of Science and Technology, aims to stimulate and strengthen interdisciplinary arts research in visual arts, architecture, design, curatorial and creative studies.

Den här presentationen handlar om ett utvecklingsprojekt för lärarutbildare inom slöjdlärarutbildningen vid Umeå universitet. Bakgrunden till projektet var att grundskolan 2017 fick till uppdrag att stärka elevers digitala kompetens varpå närapå alla grundskolans kursplaner reviderades. För grundskolans slöjdämne innebar detta att kursplanens centrala innehåll beskrev undervisning där elever gavs förutsättningar att använda digitala verktyg samt kombinera olika material med digital teknik. Digitala verktyg var redan vanligt förekommande i undervisningen då det beskrevs som medel för dokumentation av arbetsprocess och resultat, samt för arbete med skisser, modeller och mönster. Digital teknik kombinerad med traditionella och andra material var däremot ett helt nytt inslag i slöjdämnets innehåll och förutom att formuleringen var svår att förstå, saknades ämnestradition och ämnesdidaktiska erfarenheter. Även tidigare har nya inslag i ämnet varit problematiska för slöjdlärare att omsätta i undervisning (Skolverket, 2015; Frohagen, 2016; Jeansson, 2017). Det förändrade ämnesinnehållet i grundskoleämnet slöjd blev mot denna bakgrund även en utmaning och ett ansvar för slöjdlärarutbildningen och slöjdlärarutbildare.   

Utifrån frågeställningar om hur området skulle kunna införas och behandlas inom slöjdlärarutbildningen, och vidare i grundskolans slöjdämne, genomfördes under 2018 ett praktikbaserat utvecklingsprojekt med slöjdlärarutbildare. Avsikten var att arbeta med tolkning och transformering av kursplanens skrivning om ”digital teknik”, för att kunna omsätta den i slöjdlärarutbildningen och stödja studenterna i kritisk orientering angående formuleringarna i kursplanen. 

Utvecklingsprojektet innehöll workshops där slöjdlärarutbildarna erbjöds att orientera sig och arbeta digitalt med material, redskap och maskiner i det FabLab där vi hyrt lokaler för de fem tillfällen som ingick. Deltagarna prövade och undersökte hur digital teknik kan ingå, synas eller sätta spår i det mediespecifika uttrycket för slöjdämnet som utgörs av artefakten, dvs. produkten. Utifrån intervjuer med deltagarna visar resultaten att så kallad digital teknik innebär ett nytt område att erövra och förhålla sig till didaktiskt. 

Ett av deltagarprojekten som handlade om att pröva olika digitalt styrda bearbetningsprocesser av material presenteras för att exemplifiera orientering och arbete i FabLab.  

Projektet Crafting revisited ingår i en satsning på små, visionära projekt finansierade av UmArts, ett tvärvetenskapligt centrum för konstnärlig forskning vid Umeå universitet. I projektet utvecklas och prövas ett metodologiskt ramverk för att stödja kollaborativ utveckling av kunskap i slöjd i skärningspunkter mellan konstnärlig och utbildningsvetenskaplig forskning. Det faktum att slöjdfältet saknar vetenskaplig disciplin och eget forskarutbildningsämne har bidragit till att befintlig forskning i stor utsträckning har ett pedagogiskt fokus. Mer sällan har dock utbildningsvetenskaplig forskning beaktat teknologiska aspekter av slöjd eller undersökt arbetsprocesser och artefakter som konstnärliga uttryck eller sätt att besvara forskningsproblem, med följd att forskning om centrala dimensioner av slöjd uteblivit. I projektet Crafting revisited återvänder vi därför till vårt eget slöjdkunnande och hantverkskunskap inom broderi i möte med digital broderiteknik, och använder det textila materialet och dess uttryck för att artikulera, dokumentera och kommunicera forskningsresultat. Syftet är att undersöka integrationen mellan tidigare analog slöjdkunskap och den slöjdkunskap som utvecklas i arbetet med digitala redskap. Vi ställer frågor om hur ”analoga” och ”digitala” kunskaper samordnas och vad som krävs för att variation och kontroll i de materiella uttrycken. Den metodologiska utgångspunkten är hermeneutisk och influerad av metoder inom materiell kultur som tillvaratar såväl forskarnas reflektioner i arbetet med material och redskap som materialet/artefakten som huvudsaklig dokumentation genom att ställa frågor materialet förmår besvara. För att stödja reflektion videofilmas arbetet som genomförs i en rad olika workshops. Projektet utgör en ”act of relating” (Borgdorff, 2012) som vi hoppas kan stödja utforskande i och med material av relevans för både konstnärlig och utbildningsvetenskaplig forskning. 

Skolämnena slöjd och bild genomgår ständig förändring i takt med samhället och nya policydirektiv, men vad olika förändringar leder till i förlängningen är svårt att förutse. I det pågående fyraåriga forskningsprojektet Estetikens ekologiundersöks hur förändringsprocesserna akademisering och digitalisering skapar nya förutsättningar för det svenska slöjdämnet och bildämnet samt den handlingsburna kunskap som karaktäriserar ämnena. Akademiseringen av lärarutbildning har bidragit till vetenskapliggörande av undervisning, stärkt vetenskaplig grund och breddad forskningsanknytning men också kommit att förstärka den textburna kunskapen i ämnena i grundskola och lärarutbildning. Digitalisering och ökad digital verktygsanvändning påverkar undervisningens innehåll och form och när användningen av digitala verktyg ökar och tid omfördelas till reflektion och vetenskaplig skolning från utveckling av kunnande i hantverk så förändras slöjd- och bildämnenas förutsättningar. Projektets och presentationens övergripande syfte är att ur ett utbildningsekologiskt perspektiv belysa och diskutera hur nya förutsättningar skapas och vilka konsekvenser de får för ämnesinnehåll och slöjd- och bildlärares arbete. Projektet vilar på en mixed method design och i presentationen ges en första inblick i två av projektets delstudier, en enkätstudie och en intervjustudie med verksamma lärare i grundskolan. Presentationen fokuserar lärares uppfattningar om kursplanernas skrivningar och olika direktiv, hur de tänker om akademisering och digitalisering, förutsättningarna för undervisningen samt hur de beskriver sitt arbete med eleverna. Preliminära resultat visar exempelvis hur såväl akademisering som digitalisering tar både explicita och implicita uttryck och hur en likriktning av utbildningssystemet får långtgående konsekvenser för ämnenas förutsättningar. Delstudiernas informanter tenderar att anamma nya arbetssätt, men inte på en nivå där deras uppfattningar om ämnet och synen på kunskap utmanas. En fråga blir hur man kan tänka om den balans mellan motstånd och acceptans som lärarna beskriver och vad det betyder för ämnenas innehåll och likvärdighet? Projektets kunskapsbidrag rör hur lärarutbildningens omvandling och förändringar i policy också förändrar förutsättningarna för kunskapsutveckling i enskilda ämnen som slöjd och bild, och vilken betydelse det kan få för estetiska ämnen i skola och lärarutbildning.