Umeå University's logo

Enheten för forskningsstöd och samverkan har i cirka tio års tid arbetat med casekurser på uppdrag av sociologiprogrammet och programmet för filosofi och samhällsstudier Studenterna arbetar i grupp och tilldelas skarpa case från arbetsgivare i närområdet. Casen utgår ofta från komplexa samhällsutmaningar, exempelvis; Hur kan vårt företag stärka sin arbetsgivarprofil för att attrahera Generation Z? Hur kan vi främja en beteendeförändring för ökad förpackningsåtervinning? 

Casemetodik har blivit en vanlig pedagogisk form för att träna studenternas professionsnära kunskaper och färdigheter tillsammans med generiska kunskaper. Centralt för casemetodik är det komplexa problemet, men inte själva lösningen av det utan vägen dit. Metoden ger redskap för att sortera bland aktörer, intressenter och synliggör parallella möjliga vägar framåt och konsekvenser. Metoden kräver att studenter är aktivt deltagande med ett kritiskt förhållningssätt. Vår erfarenhet av casemetodik är att det kan vara svårt att stanna upp och reflektera kring problemet innan arbetet med potentiella lösningar. 

Adderat till själva case-metoden har vi därför arbetat med visuell gestaltning i problemlösningsprocessen. Detta genom att studenterna får använda modellera för att illustrera sin tolkning av problemet och bildkollage för lösning av problemet. Att presentera sina alster för varandra ingår som en viktig komponent och stärker det studentbaserade lärandet. Visuell gestaltning inom casemetodik öppnar upp fler möjligheter för studenter att stanna upp, lära känna sin uppgift, se den konkret och synliggöra perspektiv. Det kreativa skapandet i grupp för Också samman gruppen i nya gemensamma erfarenheter som kan hjälpa gruppen att hitta sitt uttryck och ge fler nyanser i det fortsatta problemlösandet. Kreativitet och skapande ger oss också träning i att uttrycka oss individuellt och kollektivt. 

Studenternas reaktioner inför att arbeta med modellera är ofta blandade. Vissa använder leran direkt som del i förståelsen av problemet. Andra kan ha en mer reserverad inställning som kan handla om skepsis till själva övningen eller att lera känns ”lite läskigt”. I visualiseringen av lösningar via kollage får studenterna välja bland bilder sorterade i färg och teman. Vår erfarenhet är att själva letandet av bilder/metaforer hjälper studenterna att reflektera. Ofta passar kollageformatet studenterna som av olika anledningar inte uppskattar att arbeta med lera. Vid redovisningarna uppstår diskussioner kring tolkningarna, både i det visuella och kring själva bilden av problemet. Vissa gånger blir visualiseringen genom diskussionen med kurskamraterna vägledande i övergången till nästa fas, själva problemlösningen. 

I denna verkstad testar vi lera och kollage som kreativ process i problemlösning. 

Referenser

Barrett, T., & Moore, S. (2011). New Approaches to Problem-based Learning: Revitalising Your Practice in Higher Education. London: Routledge

Bränberg, A.; Gedda, O. (red), (2023). PBL och casemetodik – en inpirstionsskrift och exempelsamling. Umeå: Umeå universitet

Doorley, S. Holcomb, S. Klebahn, P. Segovia, P. Utley, J. (2018) Design Thinking Bootleg. Institute of Design at Stanford

Egidius, H. (1999). PBL och casemetodik: Hur man gör och varför. Lund: Studentlitteratur

Huotilainen, M., Rankanen, M., Groth, C., Seitamaa-Hakkarainen, P., & Mäkelä, M. (2018). Why our brains love arts and crafts. Implications of creative practices on psychophysical well-being. Oslo: FormAkademisk Journal, 11(2). 

Kjellén, B.; Lundberg, K.; Myrman, Y. (2008). Network for case methods learning – Att undervisa med casemetoden. Härnösand: Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning

Medbo, M. (2016). Lerbaserad erfarenhet och språklighet. Göteborg: Art Monitor, Konstnärlig fakultet, Göteborgs universitet.

Rubin, R. (2023). Kreativitet: Ett sätt att leva. Stockholm: Brombergs

En lerklump mellan händerna svarar på impulser och leder dig. Under minst 10 000 år har människan format och bränt lera. Filosofie doktor Ewa Lantz följde två studiecirklar för att främja välmående i mötet med leran.

During the nineteenth century, competition over forestland and waterways grew in Northern Sweden. This increased the pressure on existing institutions of natural resource governance. It culminated with a ban on private acquisition of woodland from smallholders in 1906. This thesis deals with how the local communities handled the institutional challenges of this process. I study two geographical areas connected to different stages in the chain of production, from the inland of standing timber to the downstream sawmills. Previous research states that the sawmill industry in this region used its position in local governments to gain economic advantages. The number of votes were related to the value of one’s property and income, which put forest and factory owners in a favorable political position. Another claim from previous works is that the local courts, in general, constituted a place for settling local natural resource conflicts in the eighteenth and nineteenth centuries. The two research questions extracted from this are: What role did formal political and legal institutions play in managing conflicts about natural resource use? What disagreements occurred in the different parts of the sawmill industry's production chain? The aim is to better understand natural resource conflicts between the local community and the sawmill industry, across the production chain, in the county of Västernorrland, 1863-1906. To capture the regional differences, I study one industrial municipality – Gudmundrå, and one raw material municipality – Junsele. An iterative methodological approach is used. I find that the local government was not a significant arena for natural resource matters, in contrast to what could be intuitively expected from the literature. Sawmill companies did use their politically dominant position to influence the local community, however not in matters of resource management in this case. The local court was more important. These conflicts were often about property rights regarding contracts and the use of waterways and forestland, and damages imposed by this. Local farmers often initiated cases. This is in line with what the literature suggested on the role of local courts as the arena for settling private economic matters among locals. However, the nature of the conflicts changed over time and differed vastly between the two geographical areas. The results show that the conflict types were different in Gudmundrå and Junsele due to their geographical location, which provided a ground for different links of the sawmill value chain. The results also reveals that key institutional changes were characterized of both top-down and bottom-up processes. One example is local farmers who were involved in the processes of setting the terms for log driving routes. They served as an important link of the value chain that connected the raw materials to the saw mill industry’s production.