Umeå University's logo

The overall purpose of this study is to analyse, on the basis of company law, fundamental rights and fundamental freedoms, whether Sweden can introduce more far-reaching measures for a balanced representation of women and men among the directors of listed companies, than what is required in the EU Directive (2022/2381), which only apply to large listed companies. The core of the study is to analyse how such measures can be designed in the most effective way in the context of Swedish company law. Three sub-purposes have been specified: (1) to analyse the legal context for implementing such measures, (2) to study and analyse the relationship between such measures and the right to property, the latter understood in the contexts of company law rights, fundamental rights and fundamental freedoms, and (3) to analyse and discuss how such measures can be implemented based on socio-economic and company legal considerations and also how such measures can be formulated.

Measures for a balanced representation of women and men, also known as gender quotas, are polarising. They have been criticised ever since they were introduced, because they are considered unlawful, unnecessary or inappropriate. However, the main conclusion of this study is that such measures do not constitute a restriction of company law rights nor fundamental rights or fundamental freedoms.

Considering the results of the study, it can be concluded that: (1) it is lawful, according to Swedish and European law, to adopt more far-reaching measures for a balanced representation of women and men in all listed companies, since such companies have the same function on the market in terms of capital supply, regardless of size. However, the bigger the company, the greater the impact. (2) It is also lawful within Swedish company law to require a balanced representation of women and men in public companies listed on multilateral trading facilities. Such companies have the same structure as listed companies and are subject to the same regulations (except for the listing requirements) as listed companies. (3) There is potential scope to let such measures apply to large public companies not listed on the stock market.

I denna studie testas tillämpning av kritisk pedagogik i juridikundervisning på avancerad nivå. Med utgångspunkt i att högre utbildning ska främja självständighet och kritiskt tänkande hos studenter, har vi utvecklat en undervisningsdesign som ger studenterna möjlighet att självständigt och kreativt identifiera och utforska frågeställningar i samverkan med människorättsorganisationer. Strävan var att bidra till ett fördjupat lärande hos studenterna och samtidigt ge dem möjlighet att bidra till samhällsförändring.

Det övergripande syftet med studien är att undersöka om - och i så fall hur - läraktiviteter som bygger på teoretiska grundtankar om den högre utbildningens samhällsroll kan uppnå önskat genomslag i praktiken. Utgångspunkt har tagits i att utbildning och samhällsansvar ihop, och undervisningen utformats med medvetet fokus på studentens makt och möjlighet att – med sin kunskap – bidra till samhällsförändring. Centralt är också strävan att behandla studenterna som medskapande kunskaps- och förändringssubjekt (se t.ex.; Freire 1970; Giroux 2010; Janks 2013).

Studien utgår ifrån vad studenterna i ett avslutande reflektionsbaserat inslag (t.ex. Moon 2004) upplever sig ha lärt av samverkan med människorättsorganisationen och hur studenten ser på sin egen (kommande yrkes-)roll i förhållande till social rättvisa. Kursens examinationsuppgift bygger på att studenterna väljer en samhällsfråga och människorättsorganisation i världen att samarbeta med i utförandet av en rättslig undersökning och analys. I ett avslutande paper uppmanas studenterna att bland annat reflektera över ”vad extra” (om något) som praktisk samverkan gav till lärandet och om, och i så fall hur, de upplevde att de själva genom den utförda uppgiften bidrog till samhällsförändring.

Till resultaten hör att samverkan upplevdes som en ögonöppnare för sociala och juridiska orättvisor, och var inspirerande i hur små insatser kan göra stor skillnad. Ett flertal studenter ansåg sin studie ha bidragit till samhällsförändring främst genom den insikt och medvetenhet de själva nått om juridiken som verktyg och om sin egen roll. Studenterna upplevde att kursen stärkt, bekräftat eller inspirerat ett redan upplevt ansvar och en vilja att ge utsatta människor en röst. Sammantaget visar vår studie pedagogiska utmaningar med att få praktiskt genomslag för teoretiska ideal. Samtidigt ser vi tydliga drag av det som kritisk pedagogik vill uppnå i studenternas reflektioner. Teorin har komplexa lager, men är inte nödvändigtvis abstrakt eller utopisk (se t.ex. Ellsworth 1989); det framträder ett givande område för pedagogisk – och i förlängningen samhällsförändrande – utveckling.