Umeå University's logo

Digital transformation (DT) is en vogue, but vague: while consultants, policymakers and researchers stress that it is a major challenge to organizations of all kinds and sizes, how DT unfolds, or even what it entails, remains elusive. Previous research on DT frames it as a problem of strategic technology adoption or information technology (IT)-related change associated with business models and processes. While contributions in this vein are informative, they are suspiciously similar to previous studies in the information systems field of the effects of information technology on organizational workings. Further, this focus backgrounds potentially novel issues of institutional and wider societal change, such as the interaction between distinct social spheres and technology implicated in any setting affected by its introduction. Promising emerging research has adopted institutional theory to address these issues, but central questions at the intersection of digital technology and institutional change remain unanswered. In this dissertation, I draw on the theoretical perspective of institutional logics to theorize, explain, and illustrate digital transformation as a phenomenon cutting through diverse analytical levels and societal contexts. To this end, the research question guiding both the dissertation and the empirical studies (presented in four appended papers) that it is based upon has been:

How do technology-associated generative mechanisms drive digital transformation in institutions? 

The research has identified generative mechanisms as non-deterministic forces that shape the outcomes we observe in the world around us. In this dissertation, I address DT of the public sector as an investigative institutional context to answer my research question. This setting has a long and ongoing history of digitalization characterized by shifting and often conflicting institutional demands. The first of the four appended research papers illuminates how research on digital innovation has informed the study of innovation in a problem setting characterized by institutional complexity (the public sector). The second examines how actors under differing institutional pressures and worldviews organize to innovate with digital technology. The third shows how technology-associated generative mechanisms drive DT in the public sector, and the fourth theorizes a novel perspective on digital transformation. Synthesizing and moving beyond the findings of the individual papers, in the dissertation I define the role of generative mechanisms in DT, explain how, when, and why mechanisms come to cause the phenomenon in institutions, and discuss their effects and implications for research and practice.

This paper uses document co-citation analysis (DCA) to explore the underlying and evolving structure of research on digital innovation (DI) in the public sector. As such, the DCA examines (1) what streams of scientific literature have been used in scholarly practices of citation in the study of innovation in the domain of e-government; (2) which are the central documents in the identified research streams and; (3)  whether the emerging academic contributions around DI has had an impact on this field of research. Through the DCA of 1082 peer-reviewed papers three clusters of citation are identified, mapped, and categorized as: E-government diffusion and effects; Technology acceptance and adoption; and Digital innovation and infrastructures. The first two clusters are found to be tightly coupled while the last is found to currently be infrequently connected to either clusters. Implications for research and practice are presented and discussed.

Public sector organizations (PSO) are under pressure to undertake digital innovation in order to meet the challenges of a higher demand for service quality despite tighter budgetary restrictions. Effective digital innovation presupposes the flexible and appealing collaboration of heterogeneous actors possessing distinct knowledge loosely coupled in a complex service ecosystem. However, many PSOs lack access to employees possessing the specialized knowledge needed to execute digital innovation design processes and may thus need to seek external collaborations. This paper reports a case study of a PSO pilot project attempting to facilitate an inclusive design process for digital innovation. The study examines how teams comprising public sector professionals and private sector developers come to be involved and awarded agency during a digital innovation design process in the public sector. Findings indicate a need to architect conditions that allow for flexible provisional participation in the design process, thereby allowing novel collaborations to emerge, facilitating access to innovation intermediation and the integration of knowledge resources required for successful digital innovation. This paper contributes to our understanding of the setup and execution of digital innovation design processes in the public sector.

Vår presentation kommer att behandla två nyligen framtagna projektkursmoment vid Institutionen för informatik, där vi skapar förutsättningar för lärande så lika som möjligt de som framtidens systemvetare och beteendevetare inom IT-området ställs inför. Kursmomenten (som vi valt att se som en helhet) baseras på tre huvudsakliga pedagogiska idéer:

1. Integrera teori och praktik inom ramen för samma kurs, med ett moment som handlar om att planera ett projekt och ett moment som handlar om själva genomförandet av detta.

Vi anser det vara väldigt viktigt för en individs kunskapsutveckling att praktiskt få prova på något som man tidigare endast lärt sig på en teoretisk nivå. Genom att se kursmomenten som en helhet kunde studenterna först planera vad man skulle göra (teori), och sedan genomföra detta (praktik). Erfarenheten var att vissa saker fungerade precis som man tänkt, medan andra saker krävde förändring. Detta är en värdefull insikt inför ett kommande arbetsliv.

2. Skapa förutsättningar för lärande när det gäller gruppdynamik genom att samarbeta över programgränser och ställas inför föränderliga utmaningar.

Projektgrupperna sattes samman av projektdeltagare från lika delar det Systemvetenskapliga programmet liksom det Beteendevetenskapliga programmet med inriktning mot IT-miljöer. Som yrkesverksam, med en utbildning från informatik, arbetar man med största sannolikhet ofta i projekt som relaterar till olika dimensioner av samhällets digitalisering. Något som utmärker projekt är att de består av deltagare med olika kompetenser, viljor och personligheter – omständigheter som ställer krav på förmågan att hantera gruppdynamik. Olika deltagare har olika egenskaper och karaktärer och det gäller för grupper att kunna hantera dessa på bästa möjliga sätt. Även för individen är detta en viktig process. Det handlar om att lära känns sig själv och sina egna styrkor och svagheter.

3. Skapa förutsättningar för lärande när det gäller att arbeta mot riktiga klienter som upplever verkliga behov och även ställer krav.

På kursen arbetar vi med riktiga beställare och skarpa case, vilket ger ett flertal fördelar. Dels skapar det en spänning som ofta leder till ökat engagemang och lärande hos studenterna. Dels får studenterna lära sig att hantera en extern klient, en klient som de inte känner, som inte besitter deras kunskap och som kan ha väldigt annorlunda förväntningar på samarbetet. Som yrkesverksamma är detta vanligt förekommande och vi hade svårligen kunnat uppnå samma effekt med fiktiva case. Ett skarpt case har dessutom alltid en överlägsen nivå av komplexitet, och därmed även överraskningar, i jämförelse med ett påhittat case.