Umeå University's logo

I SFUB:s arkiv finns ett omfattande material av reseberättelser från åren 1962–1973 skrivna av stipendiater efter genomförda studieresor. Dessa berättelser utgör tidsdokument som ger inblick i de erfarenheter och intryck som resorna gav upphov till, både i mötet med nya miljöer och genom processer av personlig reflektion och förändrat tänkande. Syftet med kapitlet är att analysera hur stipendiaterna beskriver och tolkar sina erfarenheter i dessa resebrev samt hur dessa erfarenheter relateras till deras pedagogiska praktik efter hemkomsten. Analysen identifierar tre återkommande teman i materialet: sinneserfarenhet och kroppslighet, kulturen och mötet med den andre, samt kunskapsöverföring och påverkan på pedagogisk praktik.

I denna artikel undersöks hur religionen diskuterades som både hinder och möjlighet för fred i tidskriften Tidevarvet 1930–1936. Undersökningen visar att kväkarnas livshållning får en central roll i samtalen om fred och ett framtida samhällsideal genom en vision om Guds rike på jorden.

This article analyses what the Swedish radical political magazine Tidevarvet had to say between 1930 and 1936 about religion's part in promoting peace. In response to rising nationalism, militarism, and secularisation, the magazine's writers argued that the greatest obstacle to peace was the political shift in which right-wing nationalist forces gained ground, leading to the emergence of a "nationalistic religion". They paid particular attention to Nazism's ideological use of religion, referred to as "blood theology". They identified capitalism as another key obstacle to peace, discussed in relation to laissez-faire liberalism: private enterprise came to represent society's increasingly materialistic values and egocentric individualism, a condition seen as severing humanity's connection to spirituality, rendering the individual godless.

At the same time, Tidevarvet envisioned a "new religion" rooted in spiritual renewal and pacifist practice. The inspiration was Mahatma Gandhi and the Quakers, whose emphasis on nonviolence, community, and inner light represented a hopeful alternative to contemporary moral and social decay. These values were viewed as essential for building a more peaceful future. The writers in Tidevarvet advocated a spiritual awakening as a necessary precondition for peace.

Utopia and dystopia are used here as analytical concepts to show how Tidevarvet combined a critique of modern civilisation with vision for change. I argue that Tidevarvet did not interpret religion solely as a feminist strategy, but rather as a broader religious renewal that unfolded alongside the rise of religious liberalism and scientific rationalism in early twentieth-century Sweden, and so I complement previous research which has focused primarily on individual women and their ties to religious liberalism and religion as a tool for emancipation. However, Tidevarvet articulated a distinct vision, drawing on Quaker ideals and emphasising spirituality, moral responsibility, and peaceful transformation through inner conviction and collective action. The article contributes to the fields of women's history, religious history, and press studies by examining how interwar intellectuals in Tidevarvet discussed religion as a vision for peace, not solely as a political objective, but as a spiritual transformation of humanity, aimed at realising a vision of God's kingdom on earth.

Inledning till ett temanummer av Vägval om kvinnor och utbildning i offentlighetens ljus under 1900-talet.

Introduction to a thematic issue of Vägval on women and education in the public eye in the 20th century.

Detta kapitel analyserar Tidevarvskvinnornas gemensamma visionära program i relation till de "tidens krav" som framfördes i tidskriften Tidevarvet 1923-1929. Tidevarvet fungerade som en plattform för att främja en pedagogisk vision med syfte att driva fram en omfattande samhällsförändring. Denna pedagogiska utopi hade sina rötter i kristen humanism och betonade vikten av individens inre andliga utveckling för att forma kritiska och kulturmedvetna medborgare.

Tidskriftens ställningstaganden i frågor om sexualupplysning och befolkningspolitik kan kopplas både till den tidiga kvinnorörelsen och till anarkistiska idéströmningar. Från grundandet av Tidevarvet präglades argumentationen av en betoning på upplysning och preventiva åtgärder i barnbegränsningsfrågan. Senare artiklar uttryckte en mer offensiv hållning, där Tidevarvskvinnorna, i samarbete med socialdemokratiska kvinnor, började förespråka en steriliseringslag för att förhindra spridningen av oönskade arvsanlag.

Tidskriftens syn på bildning reflekterar flera olika bildningsideal. Kvinnorna motsatte sig enhetsskolan och betonade istället vikten av individanpassad undervisning, vilket kan beskrivas som ett progressivt bildningsideal. Samtidigt fanns en stark koppling till ett medborgarbildningsideal genom deras strävan att sprida kunskap och stärka medborgarnas kritiska tänkande. Under den analyserade perioden framträder även ett kulturbildande ideal, där både kulturarvet och samtida litteratur och teater värderades högt.

Tidevarvskvinnorna hade ideologiska kopplingar till den tidiga kvinnorörelsens kristna humanism i relation till den religiösa liberalismen, men influerades även av kväkarnas livsåskådning från tidskriftens start 1923. Det är i ljuset av kväkarnas värderingar som Tidevarvsgruppens humanistiska kristendom bäst kan förstås.

I samband med 1927 års skolreform fördes en livlig debatt om skolans framtida inriktning. I tidskriften Tidevarvet var pedagogerna Emilia Fogelklou (1884–1972) och Honorine Hermelin (1886–1977) flitiga skribenter, med starka visioner om en skola grundad i personlig utveckling och demokratisk fostran. Genom att återvända till deras texter belyser denna artikel deras syn på bildning i sin samtid, samtidigt som deras tankar sätts i relation till dagens utbildningspolitiska debatt, i en tid då marknadslogik präglar synen på skola och lärande.

Emilia Fogelklou (1878–1972) was an author and pedagogue in twentieth century Sweden. She was a teacher mainly in the field of religious education and was involved in progressive schools such as Gothenburg co-educational school (Göteborgs högre samskola), Birkagården folk high school (Birkagårdens folkhögskola) and the Female civic school (Kvinnliga medborgarskolan). In 1902, Fogelklou experienced a spiritual awakening (Verklighetsupplevelsen) which led to her conviction that it was possible to find a pedagogy that could help the individual to get in contact with an inner divinity.

The aim of this thesis is to deepen the understanding of Fogelklou’s pedagogical ideas between 1902–1931 by examining her collected writings in relation to contemporary ideas. In three chapters, her pedagogical presuppositions, main pedagogical principles, and ideas about religious education in practice are analysed. The two research questions are: How does Fogelklou’s view of education relate to previously formulated Bildung-ideals? How can her pedagogical ideas be characterised? 

Theoretically, the study employs two perspectives. Firstly, the study draws on Bildung-ideals (neohumanistic Bildung, self-Bildung and civic-Bildung) from the first half of the twentieth century in Sweden, and relates these to Fogelklou’s ideas. The results are related to the Bildung-ideals (neohumanistic Bildung, self-Bildung and civic-Bildung) that previous research has identified in Sweden during the first half of the 1900s. Secondly, the study applies concepts from theories of utopianism and edutopianism.

Methodologically, the study makes use of contextualisation and comparison. Three contextual levels are considered: the individual, the textual, and the broader culture context. The analysis explores the contexts in which Fogelklou was engaged and presents new perspectives on her outlook, particularly with regard to her visionary pedagogical concepts.

This thesis finds that Fogelklou’s thinking was characterised by a religiously marked edutopia. In the thesis, this distinctive pedagogical feature is labelled a “spiritual Bildung-ideal”. This ideal differs from the Bildung-ideals that have been identified in previous research, both in terms of the ideological basis as well as in ideas about teaching methods and materials.