Umeå University's logo

Denna rapport redovisar resultat från ett femårigt forskningsprojekt om unga transpersoners psykiska hälsa i Sverige. Syftet var att utforska vilka sociala faktorer som stärker respektive påverkar negativt den psykiska hälsan hos unga transpersoner i åldern 15–25 år, med särskilt fokus på tillgång till könsbekräftande vård och fritidsmiljöer.

Genom 16 individuella, halvstrukturerade ­ intervjuer har unga transpersoner fått beskriva sina egna­ erfarenheter av vardag, fritid och mötet med vården. Intervjuerna analyserades tematisk enligt Braun & Clarke (2006). Deltagarna representerade olika könsidentiteter, geografiska områden och vårderfarenheter.

Stärkande faktorer

• Queera och inkluderande rum: Möten med andra hbtq-personer i såväl fysiska grupper som­ onlineforum gav känslor av tillhörighet, normalitet och trygghet.

• Kreativa uttrycksformer (teater, cosplay, konst) ­ erbjöd trygga arenor för att utforska­ köns­ identiteten och uttrycket.

• Trygga relationer: Stödjande familj, vänner, skola och arbetsplatser fungerade som viktiga skyddsfaktorer.

• Fysiska fritidsaktiviteter: För de som hade möjlighet att vara fysiskt aktiva beskrevs det som viktigt för den psykiska hälsan. Flera uttrycker en stark önskan att vara mer fysiskt aktiva, men­ tillgången till sådana aktiviteter begränsas ofta av cisnormativa och utestängande strukturer (se Hinder och Utmaningar).

• Tillgång till könsbekräftande vård: Tillgång till ­ hormoner, kirurgi och annan könsbekräftande vård beskrevs som avgörande för den psykiska hälsan för deltagare som önskade sådan vård.

Hinder och utmaningar

• Fysiska fritidsaktiviteter: Flera upplevde hinder (omklädningsrum, rädsla för trakasserier) som begränsade deltagandet i sport och motion.

• Långa väntetider för könsbekräftande vård: Den utdragna processen för utredning och ­ hormonell/kirurgisk behandling upplevdes som det ­ mycket påfrestande – livet sattes ”på paus” och det ­ upplevdes bidra till försämrad psykisk hälsa.

• Psykiatriska diagnoser, stereotypa krav och beroendeställning: Utgjorde andra hinder och utmaningar i utredningen för könsbekräftande vård.

• Självmedicinering: Avsaknad av tillgång till offentlig vård ledde till att flera skaffade ­ hormoner via nätet eller på annat sätt privat ­ finansierad­ behandling, vilket innebar en betydande ekonomisk belastning.

• Bristande kompetens i övrig vård: ­ Felaktiga namn/pronomen, normativa antaganden och okunnighet i primärvård och specialistvård ­ skapade obekväma, otrygga och ibland diskriminerade vårdmöten samt bidrog till­ undvikande av vårdkontakter.

Rekommendationer

Förkortade och förutsägbara väntetider inom den könsbekräftande vården, utbildning av vårdpersonal kring bemötande och transpersoners livs­villkor, samt utveckling av kostnadsfria,­ inkluderande fritidsmiljöer specifikt för unga­ transpersoner är centrala åtgärder för att förbättra ungas psykiska hälsa och livskvalitet. En helhetssyn som adresserar både individuella behov och strukturella normer är nödvändig för att skapa en bättre psykisk hälsa bland unga transpersoner.

The minority stress model has become a well-used framework to explain and analyse health among LGBTQ people, and specifically among transgender and gender-diverse people (TGD), when it is sometimes called ‘the gender minority stress model’. Scholars have argued the need for critical discussions about some of the assumptions underlying the gender minority stress model and how it has been used and discussed. Drawing on a pluralistic understanding of theories and employing a Foucauldian understanding of critique, we discuss implicit assumptions and epistemological standpoints of the gender minority stress model and the connected limitations. We also ask what the concept of cisnormativity can give rise to in comparison with the minority stress framework. We make four arguments: 1) the calls for extensions to the model could be seen as a desire to understand and analyse TGD people's health from an all-encompassing perspective, resulting in theoretical vagueness and the silencing of excluded aspects; 2) in the gender minority stress literature, identity is largely taken for granted and there is no consideration of how power is constitutive for all subjects; 3) the model risks individualising the effects of social norms, and internalisation could be further theoretically developed in relation to the repression hypothesis; 4) in the translation process from LGB minorities to TGD, as well as in thinking about cisnormativity, the issue of gender-affirming care has largely been neglected. By initiating a critical discussion around these issues and illustrating how different theories and frameworks can illuminate different possibilities for thinking and knowing, we aim to open up new routes for thinking about TGD health and medicine.

For centuries, male hypogonadism has been defined as a clinical syndrome caused by the inability to produce physiological concentrations of testosterone and/or normal amount of sperm. In 2020, an information campaign started in Sweden with the ambition of increasing knowledge about hypogonadism and (lack of) testosterone, targeting both men and healthcare providers. In this study, we take a closer look at media discussions in Sweden on hypogonadism over the period 2018–2021. Through feminist thinking on biomedicalisation, we analyse the media material about the phenomena and issues being raised regarding masculinity, age and health in contemporary neoliberal and biocapital times. For some people, hypogonadism is a severe condition, but we can also see that the diagnosis becomes a response to a wide range of symptoms, expanding the realm for diagnostic practices and tying into normative ideas about age, time and lacking or fading masculinity. The media narratives about hypogonadism not only reflect cultural norms regarding masculinity and the plasticity of diagnoses but also create desires, needs and markets.

Objective: The aim of this explorative study was to analyse how encounters with trans people in the obstetrics and gynaecological department are experienced by healthcare professionals and what needs to be implemented in practice to improve these encounters.

Methods: Six participants – physicians, midwives, and a nurse, from four different regions in Sweden – were interviewed, and the interviews were then analysed following inductive thematic analysis according to Braun and Clarke.

Results: The analysis of the interviews resulted in three themes: “Lack of structure, organization, and medical competence”; “Engaged healthcare professionals push the work forward”; and “Working continuously to improve access to healthcare and the clinical encounter”. The results indicated that the participating healthcare professionals experienced shortcomings regarding different aspects of encountering trans people in care settings. These concerned, for example, structure and organization of care, guidelines, routines, and administrative systems, and a lack of medical competence when it comes to trans people.

Conclusion: The results can be interpreted as indicating that there is an inequality in access to healthcare compared to cis people (those who identify with their gender assigned at birth). However, the study also shows that actions can be taken at both the individual level and the organizational level. Education about how to encounter trans people and having clear guidelines and routines are among the improvements that are needed to be more respectful towards trans people and to provide healthcare on equal terms as to cis people.

The role of waiting and temporality has been explored in relation to gender-confirming healthcare for adults. However, young people's experiences have been lacking, both in previous research and in the public debates on young trans people's access to gender-confirming medical procedures. This paper explores young trans people's experiences of waiting for and in gender-confirming healthcare in the Swedish context. The analysis draws on 16 semi-structured interviews with young trans people (16-25 years old). The analysis was done using thematic analysis and conceptual work on 'waiting' and 'youth'. The participants described waiting as one of the most challenging aspects of their encounters with the gender-confirming healthcare, and the findings also show that this waiting has consequences for youth's mental health and social life. Social workers can have an important role in providing psychosocial support in times of waiting.

Väntan och temporalitet har utforskats och diskuterats tidigare i relation till könsbekräftande vård för vuxna. Ungdomars egna erfarenheter har dock saknats, både i tidigare forskning och i samhällsdebatten om unga transpersoners tillgång till könbekräftande vård. I den här artikeln utforskar vi unga transpersoners egna erfarenheter av att vänta på och inom den könsbekräftande vården i Sverige. Analysen bygger på 16 halvstrukturerade intervjuer med unga transpersoner (16-25 år). Analysen gjordes med hjälp av tematisk analys och inspirerades av teoretiska arbeten kring 'väntan' och 'ungdomstid'. Väntan beskrevs av deltagarna som en mycket central fråga i deras möten med vården och som en av de mest utmanande aspekterna av att försöka få tillgång till könsbekräftande vård. Analysen visar också att väntan på och inom den könsbekräftande vården får konsekvenser för unga transpersoners psykiska hälsa och sociala liv. Socialarbetare kan ha en viktig roll i att ge psykosocialt stöd i väntan på vård.