Umeå universitets logga

In Sámi schools in Sweden, the use of the Sámi languages and Swedish as languages of instruction is regulated by government and education policy; legislation allows Sámi and Swedish to be used for teaching and learning. However, agency and personal beliefs about Sámi languages play important roles in language use. Indeed, ideological and implementational spaces can be opened or closed, and support or hinder the use of Sámi languages.

This thesis explores language use in Sámi schools through a multidimensional qualitative lens of questionnaires, educational policy documents, interviews, and participatory observations. In this way, the multilingual practices of Sámi schools are analyzed and the factors contributing to the creation, opening, and closing of ideological and implementational spaces for Sámi language use are identified.

At the policy level, access to knowledge in and about Sámi and to support functional bilingualism opens spaces for Sámi language use. Whereas the unbalanced access to Sámi and Swedish knowledge, fewer Sámi teaching hours, and no national tests in Sámi close spaces for Sámi language use. At the grassroots level, teachers identified the combination of place and play as a facilitator for Sámi language use with the potential to open spaces for language use that support pupils’ willingness to use Sámi. For pupils, positive attitudes towards Sámi are connected with open spaces for Sámi language use. In contrast, negative attitudes towards Sámi are connected with few opportunities to use Sámi, resulting in closed spaces for Sámi language use.

The findings of this thesis make it apparent that collaborative engagement and dialogue between researchers, policymakers and those who are affected by language policies (i.e., teachers and pupils) is necessary to create a productive space for policy and grassroots change that opens spaces for Sámi language use in ways that are beneficial for all.

Bakgrund

Utgångspunkt i detta avhandlingsarbete är lärares iakttagelse att allt färre elever som går i sameskolan använder samiska i sin vardag. Tidigare forskning har visat att elever kan sakna sammanhang där minoritetsspråken används och i relation till det samiska språket har hemmet och skolan beskrivits som de två viktigaste språkarenorna. I hemmet spelar föräldrar en viktig roll när det gäller att föra språket vidare till sina barn medan det i skolan är lärare som är ansvariga för arbetet med elevers språkutveckling. Sedan 2011 finns en egen läroplan för sameskolan (Skolverket 2019), där vikten av arbete med samiska normer, traditioner och språk lyfts. Samtidigt beskrivs denna läroplan bygga på den svenska läroplanen. Forskning visar att policydokument, som till exempel läroplanen, kan innebära både möjligheter och hinder för användning av minoritetsspråk och urfolksspråk. Å ena sidan möjliggör policydokument flerspråkighet genom att erkänna urfolksspråken och minoritetsspråken. Å andra sidan riskerar flerspråkighet i klassrummet att hämmas då dessa språk inte anges som undervisningsspråk och anses inte lika viktiga som huvudspråket i policydokumentet (Hornberger och Johnson 2007).

Metoder

Detta arbete har utformats som fyra delstudier i fyra artiklar, där olika kvalitativa metoder använts för att möta avhandlings syfte och besvara dess forskningsfrågor. Den första artikeln utgår från en analys av 27 enkätsvar kring elevernas språkanvändning och fokuserar med vem elever pratar samiska, i vilka situationer de gör det samt hur de använder media på samiska. Elevernas svar analyserades utifrån begreppen modersmål, identitet och motivation. Den andra artikeln är en analys av kursplanerna i samiska och svenska för att identifiera olika diskurser i kunskapskraven för samiska och svenska. Syftet med artikeln var att undersöka vilka förutsättningar läroplanen ger eleverna att utveckla en funktionell tvåspråkighet i samiska respektive svenska. Den tredje artikeln är en intervjustudie med elva lärare från två sameskolor. Syftet var att utforska lärarnas uppfattningar kring platsens och lekens betydelse för språkanvändning hos elever. Den sista artikeln är också den en intervjustudie, men denna studie fokuserar hur elevernas språkpraktiker och uppfattningar kring språk kan skapa implicit språkpolicy.

Teori

Den övergripande teoretiska ramverket som använts för analys är Nancy H. Hornbergers koncept om ideologiska och implementeringsutrymme för flerspråkiga praktiker (ideological and implementational spaces for multilingual practices). Enligt Hornberger handlar ideologiska utrymmen om syn på flerspråkighet som kan öppna eller begränsa flerspråkighet i utbildningspolicydokument. Implementeringsutrymmen informerar om hur lärare implementerar policydokument, t.ex. läroplan, i klassrummet som främjar flerspråkighet och som i sin tur eventuellt förändrar det ideologiska utrymmet. Omvänt kan det också finnas policydokument som inte stödjer flerspråkighet, men där lärare ändå väljer att arbeta utifrån flerspråkighet i klassrummet eftersom de hittar andra policydokument som stödjer flerspråkighet. Det handlar även om att lärare ger minoritetsspråk makt genom att använda minoritetsspråk i sin undervisning. Hornbergers ramverk visar den dynamiska relationen mellan språk, policydokument, lärare och elever, där alla nivåer påverkar och påverkas av varandra.

Resultat

Den första artikeln visar att elever använder sig av samiska i olika sammanhang, men framför allt i hemmet och i skolan. Eleverna beskrev att de använder samiska mest med sina äldre släktingar, följt av pappor och vänner. De angav att de främst använder samiska för att skriva, i något mindre utsträckning vid läsning och minst i muntliga samtal. Inom medianvändning uppgav de flesta elever att de möter och använder samiska när de lyssnar på musik, skriver sms och tittar på TV. Denna på något sätt breda samiska användning återspeglades även i elevernas uppfattningar om den egna förmågan i samiska samt motivation att använda språket. De flesta elever beskriver att de främst använder svenska när de talar, men uttrycker samtidigt en stolthet över det samiska språket. De är inte rädda att prata samiska och döljer inte språket. Även elever som uppgav att de inte talade samiska innan de började skolan kunde ange samiska som sitt modersmål. Resultatet i denna artikel visar en bild av elever som identifierar sig med det samiska språket, då språket anses som en viktig kulturbärare. Positiva attityder och viljan att använda språket är en viktig motivationsfaktor för att utveckla språket. Resultatet visar även att elever behöver fler möjligheter att använda och utveckla sitt samiska språk, vilket kräver att såväl det svenska som det samiska samhället ger samiska elever likvärdig tillgång till båda sina språk.

I den andra artikeln gjordes en diskursanalys av kunskapskraven i kursplanerna för samiska respektive svenska för att identifiera vilka möjligheter styrdokumentens skrivningar ger elever att utveckla en funktionell tvåspråkighet. Funktionell tvåspråkighet är ett av de 18 övergripande kunskapsmål som sameskolan ska ansvara för att elever ges möjlighet att utveckla. Enligt Skolverket (2019) innebär funktionell tvåspråkighet en förmåga som ger elever möjlighet att röra sig i olika sociala och kulturella kontexter som arbetsmarknader och utbildningssammanhang. Resultatet av denna studie visar att kursplanerna inte ger eleverna likvärdiga möjligheter att utveckla sina språk och en funktionell tvåspråkighet. Vidare visar resultatet att svenska beskrivs som ett akademiskt språk medan samiska beskrivs som ett språk som används muntligt och för vardagskommunikation. Att samiska relateras till en vardagsdiskurs medan svenskämnet relateras till en akademisk väcker frågor om olika makt och status de båda språken ges. Denna studie drar slutsatsen att diskurserna om funktionell tvåspråkighet i kursplanerna är motsägelsefulla och inte stödjer eleverna att ska utveckla samiska som ett fullt fungerande språk inom alla samhällsområden.

Den tredje artikeln har som utgångspunkt lärares uppfattningar kring samiska elevers språkanvändning i relation till plats och lek. Platsens betydelse är viktig i den samiska kontexten då den knyter ihop den samiska kulturen och har betydelse på både individuell och kollektiv nivå. Lek beskrivs ha en positiv påverkan på barns och elevers språkutveckling oavsett om det handlar om sociodramatisk lek, som kan förklaras som samspel mellan två eller flera barn i from av rollek, eller vuxenstyrd lek. I denna studie undersöks språkanvändning utifrån muntlig användning av samiska och svenska och lek relaterar till elevernas sociodramatiska lek där vuxna inte styr leken. Utifrån tematisk analys kunde tre olika kategorier som har betydelse för samisk och svensk språkanvändning identifieras. De tre olika kategorier visar att plats och lek har betydelse (1) för språkinlärning (2) för den kulturella förståelsen och (3) för språkval och språkkunskap. För att påverka den muntliga språkanvändningen behöver dock leken vara socialt interaktiv, skapa glädje och upplevas som meningsfull, vara engagerande samt, viktigast av allt, äga rum utomhus. Vidare indikerar resultaten att utelek är viktig för samiska elevers språkanvändning eftersom den ger dessa elever flexibilitet att förhandla om sina språk. Studien påpekar betydelsen av platsen utanför klassrummet som viktig för språkutveckling och diskuterar hur mindre strukturerade aktiviteter, som sociodramatisk lek, stöder samiska elevers kulturella utveckling och språkinlärning.

Den fjärde och sista artikeln bygger på intervjuer med elva samiska elever från två sameskolor. Här lyfts elevernas uppfattningar kring sin användning av samiska respektive svenska. Som teoretisk utgångpunkt används i denna artikel teorier om implicit språkpolicy, vilka handlar om individens val att använda sig av ett eller flera språk och som kan strida mot den officiella språkpolicyn. Särskilt fokuserar denna studie på hur elevernas uppfattningar och praktiker kan påverka och skapa implicit språkpolicy. Eleverna berättade att de växlar mellan språk beroende dels på sin egen kompetens i samiska och dels på vänners och lärares språkkompetens. Även i denna studie, i likhet med i första artikeln, rapporterade eleverna att de använder samiska huvudsakligen i hemmet och i skolan. Utöver det använder några samiska även av resandeskäl och vid rengärde. Resultat visar att elevernas språkliga deltagande i de olika sammanhangen ger dem tillgång till den sociokulturella och ekonomiska kontexten. Detta tyder på att de flesta elever identifierar sig med samiska, även om inte alla pratar samiska hemma. Detta resultat diskuteras i relation till dominerade samiska ideologier som existerar i elevernas omgivning.

Slutsatser

Hornbergers koncept visar hur språkuppfattningar, språkkunskaper, språkpraktiker och språkanvändning samspelar med varandra för att forma nya policyarenor. Skapandet av sådana nya policyarenor kan stödja lärares och elevers samiska språkanvändning. Artikel 2 visar att det finns utrymme för användning av det samiska språket utifrån kursplanen för samiska, men att detta utrymme samtidigt är begränsat. Det blir då upp till läraren att fylla detta utrymme med aktiviteter och praktiker som har en positiv inverkan på elevernas språkutveckling. Artikel 3, som poängterar platsens och lekens betydelse för språkanvändning, indikerar möjligheter för lärare inkludera utomhusaktiviteter i sin undervisning för att gynna elevernas utveckling av användning av samiska i muntlig kommutation. Likaså har elever möjligheter att påverka språkanvändning som en viktig del av den dynamiska relationen mellan språk, policydokument och lärare. Som artikel 1 lyfter är elevernas positiva attityder gentemot samiska, viljan att använda samiska och att man känner stolthet faktorer som kan påverka elevernas språkanvändning positivt. Dessutom indikerar artikel 4 att elevernas uppfattningar kan påverka deras egna språkpraktiker, men även skapa nya arenor för samisk språkanvändning. Denna språkanvändning kräver dock stöd från det samiska och svenska samhället för att möjliggöra en positiv utveckling av språkanvändningen. Därför är det viktigt att möjligheter öppnas upp för olika aktörer som lärare, elever, myndigheter, men även forskare att diskutera dessa frågor vidare.