Umeå University's logo

Skolan som institution arbetar med kunskapsförmedling men har både historiskt och i nutid även ett värdeförmedlande uppdrag. I både svensk och norsk utbildningspolicy såväl som i en internationell utbildningskontext fokuserar man inom detta uppdrag alltmer på individens framgång, förmågor och kompetenser. Risken med detta är att relationella aspekter av moral reduceras. Ett omsorgsetiskt perspektiv på det värdeförmedlande arbetet i skolan har potential att både komplettera och utmana en individualistisk värdeprofil. Med utgångspunkt i omsorgsetikern Nel Noddings teoribildning rörande omsorgstagare och omsorgsgivare undersöks i denna studie omsorgsberättelser från elever i årskurs sex. Utifrån åtta kvalitativa intervjuer är syftet med studien att analysera och diskutera berättelsernas narrativ samt hur omsorgstagare och omsorgsgivare positioneras. De två rollerna porträtteras av eleverna på olika sätt, omsorgstagare i tillstånd medan omsorgsgivare karaktäriseras genom handling. Tillsammans skapar de sedan ett reaktivt omsorgsnarrativ i vilket omsorgsgivaren reagerar på omsorgstagarens lidande. Med grund i resultatet förs till sist en diskussion om risken med en förståelse av omsorg begränsad till reaktiva handlingar.

Even though the school as an institution primarily works with academic knowledge, moral education has both historically and today been part of the educational mission. In Swedish and Norwegian education policy, as well as in the international education context, moral education have an increased focus on the individual’s success, abilities and competences. Within this profile, relational aspects of morality are at risk of being reduced. A care ethics perspective on moral education has the potential to both complement and challenge an individualistic value profile. Based on care ethicist Nel Nodding’s theory regarding the relation between the one-caring and the cared-for, this study analyzes care stories from interviews with pupils in sixth grade. The purpose of the study is to analyze and discuss stories of care, based on pupils’ everyday school life. The study consists of eight qualitative interviews in which the narratives of the stories and the positioning of the one-caring and the cared-for are examined. These roles are portrayed in different ways in the pupils’ stories, the cared-for in states while the one-caring are characterized by action. Together, they create a reactive narrative in which the one-caring reacts to the cared-for’s suffering. Based on the results, a discussion is held about the risk of an understanding of care limited to reactive actions.