Syftet med denna artikel är att utforska hur centrala svenska aktörer upplever och hanterar arbetet med åldersbedömningar av asylsökande barn i Sverige. Vidare syftar artikeln till att diskutera hur dessa aktörer använder sitt handlingsutrymme till att balansera mellan den rättsliga regleringen å den ena sidan och barnets rättigheter och behov å den andra. I artikeln används Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater. Undersökningen baseras på kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med tjänstepersoner vid Migrationsverket och rättsläkare. Av resultaten dras slutsatsen att tjänstepersonerna vid Migrationsverket har ett stort handlingsutrymme vid åldersbedömning av asylsökande barn, men att de i hög grad använder detta till att överlämna beslutet om ålder till rättsläkarna. Vidare dras slutsatsen att rättsläkarna har ett mer begränsat handlingsutrymme, eftersom det är utlåtanden från tandläkare och röntgenläkare som egentligen avgör vilken åldersbedömning som görs.