Skolfrånvaro ger konsekvenser för såväl enskild elev som för familj och samhälle och är ett växande problem både nationellt och internationellt. Elever i Sverige har skolplikt och utbildningsrätten är lagstadgad, detta till trots är allt fler elever frånvarande från skolan. Såväl evidens från statlig utredning som granskning av Skolinspektion visar att elever med omfattande frånvaro inte får den hjälp de behöver. Studiens syfte och frågeställningar riktas därför mot att beskriva och analysera de uppfattningar och erfarenheter huvudman, elevhälsoteam och lärare har gällande rutiner och tillvägagångssätt kring utredning, insatser och åtgärder, uppföljning samt samverkan vid elevers frånvaro i grundskolans yngre åldrar. Erfarenheter och uppfattningar från aktörer på tre olika nivåer har belysts genom semistrukturerade intervjuer, såväl enskilda som i fokusgrupper. Studiens empiri har analyserats utifrån Kearneys fyra kriterier samt Tier-modellen applicerad på svensk kontext. Resultatet påvisar behovet av stödjande rutiner samt ökad samverkan med externa aktörer kring problematisk skolfrånvaro och följs av en diskussion om systematikens och samverkans stödjande roll i hantering av skolfrånvaro. Kunskapsområdet behöver studeras ytterligare, förslagsvis genom att undersöka hur samverkan möjliggörs och hur hinder för samverkan undanröjs mellan externa aktörer och skola.