I forskning från tidigt 2000-tal uppmärksammades våld mot kvinnor med funktionsnedsättning som ett problem och att brister fanns i arbetet med målgruppen. Sedan dess har statistik visat att kvinnor med funktionsnedsättning löper stor risk att utsättas för våld, trots det anser vi att ämnet inte uppmärksammas tillräckligt. Syftet med denna studie är att undersöka hur arbetet med våld mot kvinnor med funktionsnedsättning kan se ut på boenden som bedrivs enligt Lag 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade [LSS]. Vidare syftar studien till att undersöka vilken kunskap som kan finnas i verksamheterna samt informanternas bild av verksamheternas kunskapsläge. Studiens datamaterial består av semistrukturerade intervjuer med tre enhetschefer och två personal, som alla var yrkesverksamma vid LSS boenden. I resultatet framkom att flera informanter hade egna erfarenheter av att ha mött kvinnliga brukare som utsatts för våld. Förövarna var personal, anhöriga eller partners och våldet var av sexuell, psykisk eller fysisk karaktär. I studien används Foucaults maktteori och intersektionellt perspektiv som hjälp i förståelsen av den komplexa och dubbla utsatthet som kvinnor med funktionsnedsättning kan ha. Det framkom i studien att kvinnornas självbestämmanderätt kunde krocka med personalens vilja att agera. Slutsatserna i studien är att verksamheternas arbete skilde sig åt gällande rutiner samt hur prioriterat området våld mot kvinnor med funktionsnedsättning var. Vidare är slutsatserna att informanterna önskade utökad kunskap om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning och att mer utbildning ansågs vara ett utvecklingsområde i flertalet av verksamheterna.