Umeå universitets logga

I den här artikeln analyserar jag humor om känsliga och tabubelagda ämnen utifrån tre perspektiv: yttrandefrihet, berättigande och kontext. Yttrandefriheten, i form av rätten att skämta om allt, kan ses som en viktig princip i humordiskurser. I humordebatter är det vanligt att hänvisa till yttrandefriheten för att försvara humor som har blivit kritiserad. Men i mitt empiriska material artikuleras även en princip om berättigande, som handlar om att vissa är mer berättigade än andra att berätta vissa skämt, vilken strider mot principen om yttrandefrihet. Slutligen är även kontexten viktig för vad som går att skämta om. I vissa sammanhang anses det vara opassande att skämta om tabubelagda ämnen medan det uppmuntras i andra sammanhang. När ett komiskt uttryck spelas in och sprids via sociala medier till en annan publik än det ursprungligen var menat för finns det en risk att vissa individer och/eller samhällsgrupper tolkar det på ett annat sätt och upplever det som stötande.

In this article, humour about sensitive and taboo subjects is analyzedfrom three perspectives: freedom of speech, entitlement, and context. Freedom of speech, in the form of the right to joke about anything, can be seen as an important principle in humour discourses. In debates about humour, it is common to refer to freedom of speech in defense of what has been criticized. In my empirical material, however, a principle of entitlement is also articulated that concerns what kind of jokes you have the right to tell depending on who you are. The principle of entitlement contravenes the principle of freedom of speech. Finally, the context of a joke is also important for what you can joke about. When a comical expression is recorded and spread through social media and/or streaming services to another audience than that it was originally meant for, there is a risk that some individuals and/or groups in society will interpret it in another way and perceive it as offensive.