Grundskolans slöjdämne har från att historiskt varit uppdelat i två slöjdarter formats till ett ämne där vi idag kan tala om en vidgad materialanvändning som enligt ämnets kursplan ska innehålla kombinationer av metall, textil och trä, samt andra material. Den 1 juli 2018 trädde en övergripande förändring av samtliga grundskolans kursplaner i kraft, då regeringen beslutat att tydliggöra skolans uppdrag att stärka elevernas digitala kompetens. För slöjdämnet innebär detta att kursplanens centrala innehåll föreskriver att undervisningen ska innehålla förutsättningar för eleverna att kombinera olika material med digital teknik. Digitala verktyg beskrivs som medel för dokumentation av arbetsprocess och resultat, samt för arbete med skisser, modeller och mönster. Forskning och Nationell ämnesutvärdering har visat att transformering av tidigare nya inslag i slöjdämnets kursplan varit problematiskt för slöjdlärare.
Digital teknik kombinerad med traditionella och andra material är ett helt nytt inslag i slöjdämnets kursplan som inte heller har någon ämnestradition att bygga vidare på. Utifrån frågeställningar om hur området skulle kunna införas och behandlas inom slöjdlärarutbildningen genomfördes under 2018 ett praktikbaserat fortbildningsprojekt med slöjdlärarutbildare. Vår ingång var att tillsammans med deltagarna studera och undersöka hur digital teknik kan rymmas inom begreppet vidgad materialanvändning och därmed ingå, synas eller sätta spår i det mediespecifika uttrycket för slöjdämnet som utgörs av artefakten, dvs. produkten. Utifrån intervjuer med deltagarna indikerar resultaten att så kallad digital teknik innebär ett nytt område att erövra och förhålla sig till didaktiskt.