Umeå University's logo

SUHF:s arbetsgrupp för översyn av rekommendationer om mål för behörighetsgivande högskolepedagogisk utbildning lägger här fram sin rapport ”Högskolepedagogisk utbildning och pedagogisk meritering som grund för det akademiska lärarskapet”. I rapporten diskuterar arbetsgruppen sina överväganden i relation till de nya rekommendationer för behörighetsgivande högskolepedagogisk utbildning vid svenska lärosäten som antogs av SUHF:s förbundsförsamling i april 2016.

En övergripande princip som har väglett gruppens arbete i formuleringen av de nya rekommendationerna är att högskolepedagogisk utbildning och meritering utgör viktiga aspekter i arbetet med att stärka det akademiska lärarskapet i högskolan. Det är arbetsgruppens förhoppning att rekommendationerna och denna rapport ska bidra till lärosätenas långsiktiga strategier för att säkerställa läraranställdas behov av kontinuerlig högskolepedagogisk kompetensutveckling.

Inledningsvis presenteras bakgrunden till den första versionen av SUHF:s rekommendationer som antogs 2005. Rekommendationerna kom att bli en viktig referens för uppbyggnaden av högskolepedagogiska kurser vid högskolor och universitet i Sverige. Därefter beskrivs hur förändringar i det högskolepolitiska landskapet kommit att innebära delvis ändrade förutsättningar för lärarprofessionen i högskolan. Mot bakgrund av dessa förändringar diskuterar och motiverar arbetsgruppen de förändringar som introduceras i de nya rekommendationerna. Huvudsyftet med arbetsgruppens arbete har varit att stärka det akademiska lärarskapet i högskolan.

I rapporten presenteras även en studie av lärosätenas anställningsordningar. Syftet var att granska i vilken utsträckning dessa ställer krav på högskolepedagogisk utbildning för olika läraranställningar, och i vilken mån SUHF:s rekommendationer används som måttstock i kraven på högskolepedagogisk utbildning. Arbetsgruppen har dessutom granskat i vilken utsträckning anställningsordningarna reglerar frågan om pedagogisk skicklighet. Resultatet av denna granskning ger vid handen att kravbilden varierar stort bland landets lärosäten och att det i vissa fall saknas tydliga krav på genomgången högskolepedagogisk utbildning. I många anställningsordningar är det också oklart hur pedagogisk skicklighet ska definieras och hur bedömningen av pedagogiska meriter ska ske.

Sammanfattningsvis konstaterar arbetsgruppen att SUHF:s rekommendationer för behörighetsgivande högskolepedagogisk utbildning har kommit att spela stor roll för att utveckla grundläggande högskolepedagogisk utbildning vid flertalet lärosäten. Den högskolepedagogiska verksamhet som bedrivs vid svenska universitet och högskolor är dock, i ett internationellt perspektiv, relativt fragmenterad och småskalig. Vår bedömning är att det föreligger ett stort behov av att utveckla system för högskolepedagogisk kompetensutveckling och utvecklingsstöd som kan stärka det akademiska lärarskapet i högskolan.

Arbetsgruppen menar att frågan om pedagogisk utveckling i högskolan måste vara en kvalitetsfråga och ett återkommande, långsiktigt utvecklingstema för samtliga lärosäten. Ett strategiskt högskolepedagogiskt kvalitetsarbete förutsätter en stark nationell samverkan inriktad på att skapa systematik och samspel mellan olika system för högskolepedagogisk kompetensutveckling och andra utvecklingsinsatser som syftar till att stärka det akademiska lärarskapet såväl individuellt och kollegialt, som institutionellt.