Umeå universitets logga

Humor har både potential att utmana och att upprätthålla normer, etablerade maktordningar, förgivettagna föreställningar och förtryckande strukturer, inte minst för marginaliserade grupper. I den här artikeln är syftet att undersöka humorns potential att synliggöra och utmana funktionsnormativa föreställningar. Frågan som ställs till materialet är: Hur används humor för att synliggöra och utmana funktionsnormativitet i intervjusamtal mellan personer med egna erfarenheter av funktionsnedsättningar? Materialet till undersökningen utgörs av en svensk podd, där personer med normbrytande funktionalitet intervjuas av poddmakare som också de är rullstolsburna. Podden är ett medium där förutsättningarna för samtal skiljer sig från exempelvis andra traditionella medier eftersom de inte styrs av sändningsregler som traditionella medier gör. I analysen undersöks hur samtalsdeltagarna använder absurditet, över- och underdrifter samt överraskningseffekter för att synliggöra funktionsnormativitet. De tre teman som undersöks är föreställningar om (o)möjliga subjektspositioner, narrativet om det tragiska livsödet samt funktionsfullkomlighet som ideal. En av slutsatserna som diskuteras är att humorn som används indikerar att det finns samidentifikation hos samtalsdeltagarna genom att den både visar på att deltagarna har gemensamma erfarenheter som lyfts fram som absurda, och ibland olika erfarenheter eller inställningar, vilka förhandlas fram genom att de använder humor som ett sätt hantera situationer som skulle kunna bli socialt besvärliga.

Humour has the potential to challenge or reproduce norms, established power relations, preconceived notions and oppressive structures, not least for marginalized groups. The purpose of this article is to explore humour as a potential tool to make visible and challenge normative notions about disability. The question posed to the material is: How is humour used to make visible and challenge ableism in interview conversations between people with experiences of disability? The material for this study consists of a Swedish podcast, where people with different disabilities are interviewed by podcasters who are also disabled. The podcast is a medium where the conditions for conversations differ from other traditional media because they are not governed by broadcasting rules as traditional media are. In the analysis it is examined how the participants use absurdity, exaggerations, and understatements as well as surprise effects which makes ableism visible. The three themes examined are the notions of (im)possible subject positions, the narrative of the tragic life and the able-bodied ideal. One of the conclusions discussed is that the humour used indicates that there is co-identification among the participants which both shows that the participants have common experiences that are joked about as absurd, and sometimes different experiences or attitudes, which are negotiated by using humour as a way of dealing with situations that could be socially difficult.