Den natur- och kulturmiljö som vi lever i är under ständig förändring. I dag är debatten livlig om hur vi genom vårt agerande har påverkat vårt klimat och vår livsmiljö. Det gäller exempelvis hur vi utnyttjar våra naturresurser: skogen, jordbruksmarken, vattenkraften, vindkraften och infrastrukturen generellt. Det gäller inte minst utnyttjandet av våra sjöar och vattendrag som påverkats mycket av mänsklig aktivitet.
Sjöarnas, älvarnas och bäckarnas närområden med sina naturliga ängsmarker har bidragit till att skapa förutsättningar för boskapsskötsel, som varit en viktig näring i Västerbotten under lång tid. Med tiden blev de naturliga ängsmarkerna utarmade på näringsämnen vilket resulterade i att avkastningen minskade. Det var därför viktigt att finna metoder för att öka avkastningen på de naturliga ängsmarkerna och naturligtvis också skapa nya ängs- och åkermarker. En av de metoder som kom till användning var att sänka eller helt dränera sjöar. Sjöns utlopp försågs med en dammbyggnad som gjorde det möjligt att reglera vattennivån i sjön. Sjösänkningarna/regleringarna hade till syfte att skapa förutsättningar för en utvidgning av åker- och ängsmarken och förbättra skörden på existerande ängsmark.
Här studeras hur sjösänkningar 1830 till 1870 format landskapet i Västerbotten.