Vår samtid präglas av stora utbildningsklyftor mellan olika grupper. Skolans kompensatoriska uppgift är att överbrygga sådana utbildningsklyftor. I kapitlet lyfter jag behovet av en andraspråksdidaktik som utgår från elevers och lärares flerspråkiga resurser. Genom att ta tillvara elevers språkliga resurser kan man bidra till ökade möjligheter till lärande och därigenom stärka tillgången till utbildning också för de elever som inte har svenska som förstaspråk. Jag ger också förslag på hur transspråkande som pedagogisk praktik kan komma till uttryck som ett sätt att arbeta för social rättvisa och likvärdighet.