Umeå University's logo

Background: The National Digital Strategy for the School Sector was launched in 2017, aiming to make Swedish K–12 schools the best in the world at utilising digital opportunities by 2023. The implementation of the strategy has involved education stakeholders at different organisational levels, from the national policymaker level to local education offices and schools. This thesis explores the translation of national school digitalisation policy into local actions, focusing on the contextual diversity within the decentralised Swedish K–12 education system.

Design and methods: This research employs a policy trajectory approach, exploring the translation of the national strategy across four organisational levels: the national, municipal political, local education office, and school level. Data were collected through semi-structured interviews (N=61) with national policymakers, school superintendents, ICT coordinators, and other key informants as well as analyses of local policy documents and minutes of education committee meetings (N=223). Thematic analysis was used, focusing on the practical actions taken in school digitalisation processes. 

Findings: Two distinct approaches to school digitalisation among Swedish municipalities were found: a general approach, primarily in larger urban municipalities, and a specific approach, more common in smaller rural municipalities. The general approach involves providing extensive resources and leaving the responsibility for policy translation to individual schools and teachers, while the specific approach features detailed local policies and collaborative efforts across all organisational levels. This thesis highlights challenges faced by small and rural municipalities, including limited resources and remoteness from national policy processes. It underscores the importance of ICT coordinators in bridging the gap between national policy and local implementation and provides insights into education governance of school digitalisation. The thesis shows that the national strategy and the #skolDigiplan represented a move towards collaborative governance, aiming for a democratic, negotiated, and co-creational policy process. However, the remoteness experienced by small and rural municipalities suggests a need for more inclusive and supportive national governance structures. The development of network governance among these municipalities highlights their capacity for self-organisation and resilience, but also underscores the challenges of ensuring educational equality in a decentralised system.

Denna doktorsavhandling undersöker skolans digitalisering i Sverige och tolkningen av den nationella digitaliseringsstrategin för skolväsendet (2017-2022) med fokus på styrning av skolan i en decentraliserad utbildningskontext. Fyra empiriska studier ligger till grund för avhandlingen som binder samman skolans organisatoriska nivåer från nationell policynivå till lokal skolpraktik. Särskilt uppmärksammas olika kommunala kontexter och hur detta påverkar digitaliseringsarbetet. Resultaten visar på två huvudsakliga tillvägagångssätt i det lokala arbetet: ett generellt förhållningssätt i större kommuner med stort individuellt ansvar, och ett mer strukturerat specifikt förhållningssätt i mindre kommuner med tydligare samordning. Avhandlingen bidrar med ny kunskap om hur nationella digitaliseringsinitiativ för skolan tar form genom olika organisatoriska nivåer och belyser särskilt små kommuners utmaningar och strategier i digitaliseringsprocessen. Slutsatserna pekar på behovet av en mer inkluderande nationell styrningsstruktur som tar hänsyn till kommuners skilda förutsättningar för att säkerställa likvärdig digitalisering i svensk skola.

Bakgrunden till avhandlingen är den nationella digitaliseringsstrategin för skolväsendet som lanserades 2017. Målet med detta initiativ var att göra svensk grund- och gymnasieskola världsledande i att utnyttja den digitala teknikens möjligheter. Den nationella strategin slog fast att svensk skola ska erbjuda likvärdig tillgång och användning av digital teknik, möjliggöra digital kompetens för alla i skolväsendet, och att den digitala teknikens möjligheter för utbildning ska följas upp och utforskas. Dessa tre förutsättningar var satta att uppnås till år 2023 och innebar att alla organisatoriska nivåer behövde engageras, från nationell policynivå till kommunala huvudmän och skolor. Avhandlingen redogör för arbetet med den nationella strategin inom olika organisatoriska nivåer och lyfter fram kontextens betydelse i svensk skola. Utifrån den decentraliserade strukturen för nationell styrning av skolan, uppmärksammas särskilt kommuners arbete utifrån lokalt ansvar för, och inflytande över, nationell policy. Avhandlingen har designats som en så kallad ’policy trajectory study’ som innebär att arbetet med den nationella strategin har studerats i sin rörelse genom olika organisatoriska nivåer. Utgångspunkten i det angreppssättet har varit en modell som beskriver fyra tänkta nivåer: nationell nivå, kommunalpolitisk nivå, lokal förvaltningsnivå och skolnivå.

Fyra empiriska studier utgör tillsammans grunden för avhandlingen, vilka har publicerats som tre forskningsartiklar och ett bokkapitel. Studierna lyfter fram arbetet med skolans digitalisering utifrån olika organisatoriska nivåer och perspektiv, och kan sammanfattas som följer.

Nationell nivå (Artikel I) — Här analyserades arbetet bakom handlingsplanen #skolDigiplan, som togs fram av Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) för att stödja digitaliseringsprocessen i alla svenska kommuner. Studien visar att denna plan utvecklades i en inkluderande och transparent process med avsikt att involvera och engagera alla tänkbara intressenter i arbetet med skolans digitalisering. Utifrån den ambitionen, upplevde personer anvariga för arbetet med #skolDigiplan utmaningar i arbetet. Bland annat lyftes svårigheter att inkludera små och avlägsna kommuner i den nationella policy processen.

Kommunal politisk och lokal förvaltningsnivå (Artikel II) — Här identifierades två huvudsakliga tillvägagångssätt för digitalisering på kommunal nivå: ett generellt tillvägagångssätt och ett specifikt tillvägagångssätt. Det generella tillvägagångssättet, som återfanns i studiens större kommuner, innebar att skolor och lärare ges stort individuellt ansvar för och inflytande över skolans digitalisering och hur den den nationella strategin omsätts i praktiken. Det specifika tillvägagångssättet, som återfanns i studiens mindre kommuner, innebar att digitaliseringsarbetet var mer strukturerat och kollektivt, med tydliga lokala policys och ett utvecklat samarbete mellan olika lokala organisatoriska nivåer, och genom olika former av nätverkande.

Lokal förvaltningsnivå: Landsbygdskommuner (Bokkapitel III) — Denna studie inriktade sig på landsbygdskommuners (C8) arbete med den nationella strategin. Här visade sig likvärdighet vara ett starkt fokus i arbetet med skolans digitalisering. Studien visade också på landsbygdskommunens svårigheter i arbetet med skolans digitalisering utifrån deras mer begränsande förutsättningar. Kommunerna i studien förordade i de flesta fall ett specifikt tillvägagångssätt vilket även var synligt exempelvis i de samarbeten som eftersöktes för att finna stöd i digitaliseringsprocessen; mellan olika organisatoriska nivåer inom kommunen och i olika former av nätverkande mellan personer verksamma inom andra kommuner. I kapitlet belystes vidare begreppet “rural resiliens”, där landsbygdskommuners förmåga att anpassa sig till förändringar och utmaningar genom kollektiva ansträngningar och lokalt engagemang diskuterades.

Skolnivå: IKT-samordnare (Artikel IV) — Här lyftes IKT-pedagogers roll i digitaliseringsprocessen, deras arbetsvillkor och ansvar beroende på kommunens tillvägagångssätt utifrån ett generellt eller specifikt förhållningssätt. Oavsett tillvägagångssätt upplevde IKT-pedagogerna i studien ofta höga krav vad gäller arbetet med skolans digitalisering. Skillnader mellan kommuner med ett generellt eller ett specifikt tillvägagångssätt visade sig vara att IKT-pedagoger i den förstnämnda upplevde mer frustration i sitt arbete. Detta med anledning av en begränsad auktoritet och oro för att det lokala arbetet gick för långsamt och behandlades på ett sätt som ansågs innebära en ökad olikvärdighet i skolan. Denna frustration återfanns inte bland IKT-pedagoger i kommuner med ett specifikt tillvägagångssätt som i jämförelse uttryckte en mer stabil arbetssituation med ett uttalat ansvar, framför allt i fråga om samordning, och ett starkare lokalt stöd för sitt arbete.

Sammantaget visar avhandlingen på kontextens betydelse för skolans digitalisering och hur arbetet med den nationella strategin kan ses som en transformativ process i två olika versioner. Den första versionen kan sägas gälla kommuner med närmre kontakt med den nationella nivån och är utifrån avhandlingens resultat, i första hand giltig för kommuner som antagit ett generellt tillvägagångssätt (huvudsakligen större kommuner). Det transformativa i skolans digitaliseringsprocess kan då ses utifrån det nationella arbetet med #skolDigiplan där nya kollaborativa ledarskapsmetoder och reformerade policyprocesser för skolan provades. Baserat på resultaten i denna avhandling verkar det dock i denna version finnas ett glapp i processens utbredning där skolor och enskilda lärare själva förväntas ta ett stort ansvar för skolans digitalisering. Den andra versionen av en transformativ process kan sägas gälla kommuner som befinner sig längre från den nationella nivån och således mest framträdande bland de som har antagit ett specifikt tillvägagångssätt (huvudsakligen mindre kommuner). Här kan den transformativa processen ses som en flernivåprocess med ett starkt lokalt fokus. Utifrån beskrivningen av dessa två versioner av det transformativa inslagen i arbetet med den nationella strategin, visar avhandlingen på betydelsen av kontextuella förutsättningar för arbetet med skolans digitalisering.

Avhandlingen lyfter vidare arbetet med skolans digitalisering ur ett governance perspektiv och visar hur den nationella strategin kan sägas representera ett steg mot en samverkande styrning, med målet att uppnå en demokratisk, förhandlad och samskapande policyprocess. Den visar dessutom på avståndet som små kommuner upplever till nationell styrning och på behovet av en mer inkluderande och stödjande nationell styrningsstruktur. Utvecklingen av nätverksstyrning bland dessa kommuner belyser deras förmåga till självorganisering och motståndskraft, men understryker också utmaningarna i att säkerställa utbildningsmässig likvärdighet i ett svenskt decentraliserat skolsystem. Utifrån avhandlingens resultat går att argumentera för behovet att vidareutveckla det kollaborativa arbetet med skolans digitalisering på nationell nivå. Den visar också på potential som finns i att söka lärdom från de olika alternativa modeller för skolans digitalisering som tillsynes är under utveckling på lokal nivå, ute i Sveriges kommuner.