Umeå University's logo

In the last several decades, European party systems have seen the entry of ‘new’ parties, such as green parties and radical right parties, competing on novel issues largely unrelated to the dominant economic left-right dimension of conflict. Alongside the development of an multidimensional arena for ideological conflict between parties, matters of affect between voters and parties have also come to the fore, where not only disagreement over policy but also dislike towards other parties and partisans may influence party behavior. At the same time, coalition governments continue to be the predominate form of government across Europe, and by their very nature necessitate compromises between different parties to form, govern, and remain in office. With [JH1] ‘new’ issues in play along more dimensions and inter-party hostilities, this may have adverse consequences for the functioning of coalition governments.

In this thesis, I set out to study how multidimensional ideological polarization, focusing on the two dominant dimensions of economic policy and sociocultural policy, in concert with affective polarization among political elites affect party positioning, government formation, coalition governance, and government termination. The potential impact of multidimensional polarization has received little empirical attention in the literature on coalition governments, and this thesis aims to remedy this deficiency by showing how greater levels of multidimensional ideological and affective polarization create a more complex bargaining environment which ought to have several impacts on the life cycle of governments, from their formation until their demise. I pursue the topic in five papers which cover party strategic positioning in a multidimensional space (Paper 1), assessing the impact of different operationalizations of policy space on the predictive capabilities of empirical models of government formation (Paper 2), the effects of elite affective polarization on which government forms (Paper 3), what mechanisms variously polarized coalition governments use to resolve conflicts (Paper 4), and how ideological polarization in the opposition impacts the survival of minority governments (Paper 5).

The results from the papers point in a mixed direction. While parties behave in a way that is consistent with them exploiting the multidimensional character of modern politics in their positioning, there are few predictive gains to be made in modeling policy space as consisting of more than a general left-right ‘super dimension’. Still, the sociocultural dimension does seem to affect which government forms. The role of elite affective polarization receives considerable support, indicating that how party elites feel about their potential coalition partners matters as much — if not more — than any ideological disagreements. Finally, minority governments facing a divided opposition fare better in terms of survival than minority governments facing a united opposition. On the whole, the results indicate that while multidimensional conflict structures do matter, it is not to the degree that it upends the functioning of government by coalition.

Under de senaste decennierna har europeiska partisystem sett intåget av ‘nya’ politiska partier, såsom gröna och högerradikala partier, som bygger sitt politiska varumärke kring frågor som helt eller delvis legat utanför den ekonomiska konfliktdimensionen. Samtidigt som denna flerdimensionella ideologiska arena utvecklats har även positiva och i synnerhet negativa känslor gentemot andra partier och partianhängare blivit alltmer påtagligt, vilket i förlängningen kan förväntas påverka partiers beteenden. Därtill har koalitionsregeringar alltmer blivit normen för regeringsbildningar i Europa. Dessa kräver att de partier som ingår i koalitionen tillsammans kan nå kompromisser både för att bildas, för att kunna genomföra sin politik, och för att överleva. Med ’nya’ sakfrågor på flera dimensioner att ta i beaktande och en hätsk stämning mellan partierna kan detta få negativa konsekvenser för hur väl koalitionsregeringar fungerar.

I den här avhandlingen studerar jag hur flerdimensionell ideologisk polarisering, med fokus på den ekonomiska konfliktdimensionen och den sociokulturella konfliktdimensionen, tillsammans med negativ affekt mellan partieliter påverkar partipositionering, regeringsbildning, regeringsstyrning, och regeringsavgångar. De potentiella konsekvenserna av flerdimensionella konfliktstrukturer har hittills granskats i liten utsträckning i empirisk forskning, och den här avhandlingen har som avsikt att fylla denna forskningslucka genom att visa hur flerdimensionella konfliktstrukturer ökar förhandlingskomplexiteten för de inblandade aktörerna, och som borde ha ett antal konsekvenser för regeringarnas livscykler. Jag närmar mig ämnat via fem separata papper som undersöker partipositionering i flerdimensionella ideologiska rymder (Papper 1), utvärderar effekten av en flerdimensionell policyrymd i prediktionen av regeringsbildningar (Papper 2), effekterna av affektiv polarisering mellan partieliter på regeringsbildningar (Papper 3), hur varierande polariserade koalitionsregeringar löser konflikter (Papper 4), och hur ideologisk polarisering inom oppositionen påverkar minoritetsregeringars överlevnad (Papper 5).

Resultaten från papperna pekar i en blandad riktning. Partierna beter sig på ett sätt som överensstämmer med att de skulle utnyttja den flerdimensionella konfliktstrukturen för att förbättra sina chanser att ingå i en regering. Å andra sidan verkar det finnas begränsade vinningar att finna genom att lägga till den sociokulturella dimensionen när vi försöker predicera vilka regeringar som bildas i stället för att använda en generell vänster-höger-dimension. Att den sociokulturella dimensionen kan spela roll för regeringsbildningar på ett systematiskt vis får dock visst stöd. I fråga om affektiv polarisering mellan partieliter är stödet betydligt starkare, och det finns indikationer på att hur pass väl partieliter betraktar sina potentiella regeringspartners har en lika stor eller större inverkan än ideologiska skillnader ensamt. Slutligen så finner jag att minoritetsregeringar som möter en ideologiskt splittrad opposition överlever längre än minoritetsregeringar som möter en ideologiskt mer samlad opposition. Över lag så visar resultaten att även om flerdimensionella konfliktstrukturer — antingen som flera ideologiska dimensioner eller i kombination med affektiv polarisering — påverkar koalitionsregeringars livscykler så är det inte till den grad att de slutar fungera.