Umeå University's logo

Introduction: Gender dysphoria describes the stress and discomfort that transgender and gender diverse (TGD) people may experience when their gender identity is not aligned with their birth-assigned sex. A mismatch between voice and gender identity, voice dysphoria, can be a prominent part of gender dysphoria and may lead to limited participation in social life. Gender-affirming voice training provided by speech and language pathologists (SLPs) aims to assist TGD voice clients to reach their preferred gender expression in voice. The training is mainly based on research on voice and speech features most influential for the perception of femininity and masculinity in cisgender naive listeners, that is, people whose gender identity aligns with their birth-assigned sex and who have no professional training in voice assessments. The overall purpose of this thesis was to adopt a client-centred perspective by focusing on TGD people’s perception of voices and voice modification.

Method: To increase the understanding of TGD people’s motives and perceived barriers to voice modification, semi-structured interviews were conducted with 15 TGD voice clients considering gender-affirming voice training (Study I). To explore TGD people’s perceptions of voices in relation to cisgender naive listeners and SLPs, a listening experiment was constructed in which 132 voices representing a variety of gender expressions were rated according to the degree of femininity and masculinity, respectively. (Study II). The listener ratings were combined with a comprehensive set of acoustic voice and speech features using a penalized regression model to identify the relative strength of acoustic features most salient for listeners’ perception of femininity and masculinity in voice (Study IV). A rating protocol for standardised auditory-perceptual assessment of voice and speech features influencing the perception of gender expression in voice was developed and evaluated regarding consistency and agreement in six SLP listeners (Study III).

Results: Study I: The interviews showed that the TGD voice clients’ expected gains of modifying the voice included increased well-being, participation in social life, and control over the voice. Anticipated barriers included fears of not reaching one’s set goals and that the modified voice would no longer be an efficient tool for communication. Study II: The results of the listening experiment indicated that while TGD and cisgender naive listeners did not differ in their perceptions of femininity and masculinity, SLPs rated the voices as less feminine, and less masculine compared to the other two groups. Study IV: The acoustic models that best predicted the listener ratings explained 89% and 86% of the variance of the rated femininity and masculinity in voices, respectively. While fundamental frequency was seen to be the single most influential acoustic feature, the results verified the co-contribution of 222 other acoustic properties of articulation, intonation and resonance. Study III: The evaluation of the auditory-perceptual rating protocol provided support for structured clinical ratings within gender-affirming voice training to be meaningful. The protocol items were rated overall in a consistent manner by the SLPs, but the level of agreement among SLPs was lower.

Conclusions: The project places the TGD voice client in focus, taking a stance on the importance of applying a client-centred approach in both voice training and research. The results showed the need to address motivational and constraining factors for voice modification as these may affect TGD clients’ adherence to voice training and their satisfaction with training results. SLPs should be attentive to how their professional training may influence their perception of voices and encourage explorations of the TGD voice client’s perceptions of femininity and masculinity to ensure that goal setting and evaluation of training outcomes reflect the perceptions of the client. The voice training should consider the combined influence of pitch, intonation, resonance and articulation to target the client’s preferred gender expression in voice, measures which are also possible to analyse acoustically. To promote consensus among SLPs when performing auditory-perceptual assessments of these voice and speech aspects, joint listener training is recommended on a regular basis.

The project provides methodological alternatives for how listener experiments can be conducted to lessen the impact of normative assumptions about gender expression in voice as binary and equalled with the gender categories man and woman. The project advocates for a non-binary presentation of femininity and masculinity to be considered in future research on the perception of voices.

Introduktion: Könsdysfori innebär stress och obehag som transpersoner kan uppleva när könsidentiteten inte överensstämmer med det kön personen tilldelats vid födseln. Personer med könsdysfori kan i varierande grad uppleva negativa känslor inför röstens könsuttryck, röstdysfori. Att könsidentiteten inte speglas i rösten kan göra att personen av andra inte uppfattas och bemöts i enlighet med sin könsidentitet, vilket kan leda till försämrat psykiskt mående och att personen undviker samtalssituationer. Könsbekräftande röstbehandling hos logoped syftar till att patienten ska nå en röst som bättre överensstämmer med könsidentiteten. Röstbehandlingen baseras till stora delar på forskning som försökt kartlägga vilka egenskaper i röst och tal som inverkar på lyssnares uppfattningar av femininitet och maskulinitet i rösten. I dessa studier har deltagarna främst varit otränade lyssnare och cispersoner, d v s personer vars könsidentitet överensstämmer med det kön de tilldelats vid födseln. Det övergripande syftet med den här avhandlingen var att sätta patienternas perspektiv i centrum genom att fokusera på transpersoners uppfattningar av röster och av könsbekräftande röstbehandling.

Metod: För att öka förståelsen kring transpersoners förhoppningar och eventuellt upplevda hinder för att förändra rösten genomfördes semi-strukturerade intervjuer med 15 transpersoner inför könsbekräftande röstbehandling (delstudie I). För att utforska transpersoners uppfattning av röster utfördes ett lyssnarexperiment där ett stort antal röster med varierande könsuttryck skattades utifrån upplevd grad av femininitet respektive upplevd grad av maskulinitet. Utöver transpersoner deltog även cispersoner utan träning i att bedöma röster och logopeder för att utforska eventuella skillnader mellan de tre lyssnargruppernas skattningar (delstudie II). Därtill kombinerades lyssnarnas skattningar med ett stort antal akustiska mått som i tidigare forskning visats påverka uppfattningen av femininitet och maskulinitet i rösten. En regressionsmodell skapades för att identifiera akustiska mått med störst inverkan på lyssnarnas uppfattningar av femininitet respektive maskulinitet (delstudie IV). Vidare utvecklades och utvärderades ett bedömningsverktyg för auditivt-perceptuella röstanalyser att användas inom könsbekräftande röstbehandling (delstudie III).

Resultat: Intervjuerna visade att deltagarnas mål med att förändra rösten inkluderade ett förbättrat mående och ökat deltagande i sociala sammanhang, samt att kunna kontrollera vad rösten kommunicerar om den egna personen. Upplevda hinder för att påbörja röstbehandling inkluderade rädslor för att inte nå sina uppsatta mål, att rösten skulle låta konstlad, svag eller på andra sätt inte längre vara ett välfungerande kommunikativt verktyg.

Resultaten från lyssnarexperimentet visade att transpersoner och cispersoner inte skiljde sig åt i sina skattningar av femininitet respektive maskulinitet i röster. Logopederna visade däremot en tendens till lägre skattningar av både femininitet och maskulinitet jämfört med de andra två lyssnargrupperna.

De akustiska modellerna som bäst predicerade lyssnarskattningarna innefattade 223 akustiska mått och förklarade 89% och 86% av variansen i femininitetsrespektive maskulinitetsskattningarna. Grundtonsfrekvensen i rösten var den akustiska egenskap som främst inverkade på lyssnarnas uppfattningar av både grad av femininitet och grad av maskulinitet. Även andra akustiska mått relaterade till artikulation, intonation och resonans bidrog till att förklara lyssnarnas skattningar.

Utvärderingen av det kliniska bedömningsverktyget visade att de inkluderade röst- och talaspekterna skattades på ett konsekvent sätt av logopederna, men att samstämmigheten mellan logopedernas bedömningar var lägre.

Slutsatser: Genom att utgå från transpersoners uppfattningar och erfarenheter förordar avhandlingen ett patientcentrerat perspektiv i både kliniskt arbete och forskning. Avhandlingen visar på behovet av att både motiverande och hindrande faktorer uppmärksammas då dessa kan påverka patienternas genomförande av röstträningen liksom nöjdhet med behandlingsresultaten. Vidare bör logopeder reflektera över hur deras medicinska utbildning och träning kan medföra att uppfattningen av röster skiljer sig något mot transpersoners uppfattningar. Logoped och patient bör därför tillsammans utforska patientens uppfattning av femininitet och maskulinitet i rösten för att säkerställa att behandlingsmål och utvärderingen av röstträningen baseras på patientens uppfattningar. Vidare behöver träning av både röstläge, intonation, resonans och artikulation övervägas i röstbehandlingen för att nå patientens önskade uttryck i rösten. För samstämmiga och tillförlitliga auditivt-perceptuella bedömningar av dessa röstoch talaspekter rekommenderas logopeder regelbundet genomföra gemensamma lyssnarövningar.

Avhandlingen visar på alternativa metoder för hur lyssnarexperiment kan genomföras för att undvika normativa och binära antaganden om könsuttryck i rösten som likställda med könskategorierna man och kvinna. Projektets utgångspunkt att femininitet och maskulinitet är relaterade men separata aspekter i rösten bör övervägas även i framtida forskning om könsuttryck i röster.