David Feltenius och Jessika Wide, nedan benämnda författarna, har i sin artikel i detta nummer av Statsvetenskaplig tidskrift på ett utförligt sätt beskrivit den kommunala självstyrelsen i Sverige, dess roll och dess framväxt. Inte minst karakteriseras svenska kommuner av ett konstitutionellt skydd, egen beskattningsrätt, skötseln av ett stort antal uppgifter och handlingsutrymme i skötseln av dessa uppgifter, frihet att bestämma över den egna organisationen samt inflytande över nationella beslut. Det framhålls att Sverige i samband med framväxten av välfärdsstaten gått mot en tydlig utveckling av ett flernivåstyre, med en rad uppgifter vars utförande är delegerade till lokal och regional nivå, med en utbyggnad av politiska och administrativa institutioner som följd. Författarna gör också en poäng av att utvecklingen mot ett flernivåstyre skapat en ökad diskrepans mellan den skrivna och den levande författningen, där den levande författningen åsyftar normer och praxis, till skillnad från uttryckliga regler i författningen. Som ett konkret exempel nämns förekomsten av förhandlingar mellan stat och region på central nivå för att skapa överenskommelser inom hälso- och sjukvården.
Kommentaren syftar till att bemöta vissa av de statsvetenskapliga ansatserna med några rättsvetenskapliga synpunkter och att även sätta in den kommunala självstyrelsen, såsom den ser ut i Sverige, i ett historiskt perspektiv som en fond till den konstitutionella reform som gjordes i och med införandet av 1974 års regeringsform. Det som möjligen kan te sig som en diskrepans enligt ett statsvetenskapligt perspektiv kan ur ett rättsvetenskapligt samtidigt framstå som fullt logiskt.