Umeå University's logo

Den svenska vintern blir allt varmare och snösäsongen allt kortare. I de södra landsdelarna är den meteorologiska vintern inte längre garanterad. En ny årstid har därför föreslagits: ovinter. I denna artikel följer vi användningen av ordet ovinter i svenskt mediematerial 2008–2024 med syftet att undersöka ovinter som kulturellt fenomen. Genom att förstå årstider som kulturella konstruktioner och med avstamp i frånvaro och närvaro som analytiska redskap, undersöker vi hur ovintern ges mening. I det analyserade materialet framstår ovintern som formad av meteorologer och journalister. Ordet används för att beskriva en årstid som inte följer statistiska, vetenskapliga eller kalendariska definitioner av vinter. Ovinter kan förstås som ett sätt att skapa mening och ordna det årstidskaos som klimatförändringarna föranleder. Under ovintern är snö och kyla frånvarande. Den frånvarande vintern lämnar spår i form av minnen, oanvända saker, och förlustkänslor. Denna förlust kan beskrivas i termer av vintersorg eller snösorg. I vinterns frånvaro framträder nya former av närvaro, sådant som gråhet och mörker, men också ett soligt och varmt väder med blommor och djur oväntade för årstiden. Mot bakgrund av klimatförändringar utmanar ovintern årstidskopplade aktiviteter och verksamheter. Vi menar att genom att undersöka o-vinter så synliggörs det som kan bli närvarande i en varmare framtid. Därmed kommer vi närmare en förståelse för de kulturella konsekvenser som vinterns frånvaro kan ha för människors vardagsliv i ett varmare Sverige.