Umeå University's logo

Målet med denna uppsats är att genom kombinationsanalys undersöka huruvida mellanneolitiska kustboplatser i Gävleborgs och Västernorrlands län möjligtvis kan tillhöra den gropkeramiska kulturen (GRK). Detta görs genom att försöka skapa en enhetlig beskrivning eller modell av konfirmerade, kustbundna gropkeramiska boplatser på centrala ostkusten i Sverige, som sedan appliceras på de mellanneolitiska boplatserna längs Höga Kusten. Modellen innefattar GRK-boplatsernas litiska och osteologiska fyndmaterial, deras anläggningar, samt organiskt material och andra fynd. Den geografiska spridningen av GRK skiljer sig åt, där den vanligaste utbredningen inkluderar hela Sveriges södra kust, upp på både västkusten och den centrala ostkusten, Danmarks nordöstra kust, samt öarna Gotland, Åland och Öland. I vissa fall inkluderas även Finlands sydvästra kust och delar av Norges ostkust. Definitionen av GRK är i många fall väldigt bred och skiljer sig åt beroende på vart en lokal befinner sig geografiskt. I västra Sverige och i Danmark definieras kulturen ofta efter sina tångepilspetsar och cylindriska spånkärnor i flinta, medan i östra Mellansverige så är det keramiken, Fagervik-kronologins indelning II-IV, som GRK definieras efter. Dock överlappar dessa fyndtyper med kontemporära kulturer såsom trattbägarkulturen och stridsyxekulturen vilket gör GRK fortsatt svårdefinierad. Eftersom GRK skiljer sig åt geografiskt samt att dess utbredning är debatterad är det inte omöjligt att kulturen kan ha spridit sig längre norröver. I denna uppsats har keramiken valts att bortses från, då Fagervik-kronologin ibland har en tendens att överskugga de andra aspekterna vad som definieras som GRK-boplatser. Modellen i detta fall visar att det finns vissa aspekter mellan de mellanneolitiska boplatserna och de centrala GRK-boplatserna i östra Sverige som motsvarar varandra, men att olikheterna är fler än likheterna.