Sammanfattning
En analys av arbetsskador som ersatts av yrkesskadeförsäkringen mellan 1960–1975 visar att
- Minskningen av antalet dödsolyckor (från ca 360 till ca 200 per år) beror på förebyggande åtgärder men också på att färre personer arbetar i miljöer där risken för en sådan skadehändelse är hög.
- Skadehändelser som orsakat invaliditet följer ett annat mönster än dödsolyckorna både när det gäller om de minskar eller ökar, vilka näringsgrenar som är mest drabbade och vilka orsaker som vållat skadan.
- Fördelningen av orsaker till dödsolyckor är idag likartad som under 1960–75, men incidensen var då cirka 9 gånger högre.
- Risken för en dödsolycka hade inget tydligt samband med hur många personer som arbetade hos arbetsgivaren. Idag är risken för en dödsolycka i arbetet betydligt högre i små företag, men då ingår också egenföretagare i statistiken.
- Trots att man samlat in en ganska omfattande och noggrann statistik på likartat sätt under perioden 1960–75 så saknar årsrapporterna en tolkning av vilka förebyggande åtgärder eller andra förhållanden som kan ha påverkat förekomsten av skadehändelserna.
- Dödsolyckor i samband med arbetet eller i samband med färd till arbetet har minskat i ungefär lika stor omfattning. Trenderna för antalet dödsolyckor i vägtrafiken under perioden 1960–75 har inte minskat på samma sätt.
- Att enbart förlita sig på statistik över dödsolyckor för att bedöma förekomsten av allvarliga skadehändelser i arbetslivet är otillräckligt om man vill ha en uppfattning om vad som påverkar/påverkat riskerna. Förekomsten av skador som orsakar invaliditet drabbar många människor kan behöva förebyggas på annat sätt än dödsolyckor.
Umeå: Umeå University, 2025. , p. 53