Umeå University's logo

I högre utbildning lär sig studenter inte enbart ämnesinnehåll – de socialiseras också in i en akademisk kultur där prestation, perfektion och erkännande spelar centrala roller. Denna kultur formar studenters självbild, känsla av tillhörighet och upplevelse av vad som krävs för att lyckas. I detta bidrag lyfter vi hur akademisk prestationskultur påverkar studenters välbefinnande, särskilt de som uppfattas som högpresterande.

Vi diskuterar hur undervisningspraktiker och återkoppling från lärare bidrar till att forma studenters måttstock för prestation, ofta utan att ge dem utrymme för utveckling av egna kriterier. Detta kan leda till ökad prokrastinering, impostorkänslor (känslan av att vara en bluff som riskerar att avslöjas) och en upplevelse av otillräcklighet. Samtidigt tenderar högre utbildning att uppmärksamma underprestation, medan överprestation ofta belönas utan reflektion kring dess konsekvenser.

Vi ställer frågor om vilken kultur vi i akademin bygger kring studier och framtida yrkesliv:

• Hur påverkar akademins normer studenters upplevelse av inkludering och självständighet?
• Vilka ideal reproduceras i undervisningen – och vilka risker medför dessa för studenters långsiktiga hälsa och ett hållbart arbetsliv?

I en enkätundersökning bland läkarstudenter vid Umeå universitet framkommer att mer än varannan student skattar en förhöjd eller mycket förhöjd risk för utmattning. Kvinnorna i studien skattade en signifikant högre risk för utmattning och samtidigt signifikant lägre psykologisk trygghet, sannolikt ett uttryck för kultur, normer och klimat i utbildningen. Psykologisk trygghet var negativt korrelerat med impostorkänslor (r=0.33, p<0.001). Resultaten understryker vikten av att vidareutveckla sätt att undervisa som bidrar till en psykologiskt trygg utbildningsmiljö genom tydligt kommunicerade förväntningar, uppmuntra studenter att ställa frågor och skapa fokus på lärande och konstruktiv feedback snarare än prestation och bedömning. Att stödja lärare att utveckla dessa undervisningsfärdigheter kan spela en avgörande roll för att förändra ohälsosamma normer och föråldrade ideal. Riktade interventioner kan öka studenternas känsla av psykologisk trygghet och minska förekomsten av impostorkänslor, stress och utmattning. 

Vi argumenterar alltså för att lärare aktivt bör motverka en kultur av perfektionism, och att det är särskilt viktigt inom professionsutbildningar som leder till ett arbetsliv med höga krav och stort ansvar. Vi avslutar med att konkret diskutera hur vi kan förbereda studenter för ett hållbart arbetsliv genom:

• undervisning i egenvårdsfärdigheter
• föregå med gott exempel genom att skapa socialt trygg arbetsmiljö för våra studenter
• interventioner på individ-, grupp- och organisationsnivå som inte pekar ut individen som svag

Slutsats:För att främja hållbart lärande och välbefinnande behöver vi uppmärksamma även den som presterar – och reflektera över vilken kultur vi tillsammans skapar i högre utbildning.