Umeå University's logo

This thesis investigates the meanings and uses of Russian converbs, with particular focus on resultant state meanings and teleological relations between converbs and matrix predicates. The study adopts a contrastive, corpus-based approach, using Swedish prepositional constructions as search cues to identify corresponding meanings expressed by converbs in Russian.

The analysis is grounded in Boguslavskij’s (1977) distinction between ‘manner adverbials’, which are interpreted within the temporal domain of the matrix predicate, and ‘temporal adverbials’, which introduce a temporal domain for the matrix. This distinction is compared, where relevant, with Klein’s (1994) notion of ‘topic time’.

The first part of the thesis examines converbs expressing ‘resultant states’. It is shown that these usages function as ‘depictives’ in the sense of Schultze-Berndt and Himmelmann (2005), patterning with predicatively used comitatives and participles and denoting temporary properties with continuous relevance to the subject. These constructions are analysed as manner-type adverbials: the converb does not introduce its own temporal domain but is interpreted using the time of the matrix predicate. Such readings are favoured by intransitive configurations and by constructions that establish reference to the subject’s body, including inalienable body parts and functionally equivalent items.

The second part of the thesis analyses converbs involved in a teleological division of labour between means and end (‘instrumental action’ and ‘purpose’). It is argued that these relations fall within the domain of ‘complementary coincidence’ (Růžička 1980). Instrumental converb constructions are shown to vary with respect to temporal interpretation: some behave like manner adverbials, specifying the method by which an action is carried out, while others pattern more closely with temporal adverbials by providing a correlate for an evaluative or interpretative judgment expressed by the matrix predicate.

The interpretation as either ‘means’ (method/effective factor) or ‘end’ (purpose/consequence) depends on the relative method-neutrality of either the converb or the matrix predicate. This also accounts for the observed convertibility between ‘means’ and ‘end’ interpretations in translation.

Overall, the thesis provides new corpus-based evidence for previously underdescribed converb constructions in Russian and proposes constructional generalisations that integrate semantic, temporal, and teleological dimensions of converb meaning.

Den här avhandlingen undersöker vissa betydelserelationer som kan uttryckas med ryska gerundier (deepričastija) och hur dessa betydelserelationer uppstår i samverkan mellan gerundier och andra ord. Jag har undersökt dessa betydelserelationer genom att jämföra dem med svenska prepositionsuttryck. Det visar sig att ryska gerundier kan uttrycka betydelserelationer som uttrycks med för att, genom att eller med på svenska. Det handlar om betydelserelationerna mål, medel och samförekomst.

Ryska gerundier är en verbform, ett slags aktivt particip med adverbiell användning som påminner om engelskans ing-form i adverbiell användning eller om svenskans presensparticip- och supinumformer (görande/gjort). De finns i två former som beror på ryska språkets verbaspekt. Gerundier bildade från imperfektiva verb (som betecknar pågående, vanemässiga eller upprepade handlingar) får ändelsen -a (som ofta stavas -ja (я)) eller i vissa fall -uči. Gerundier bildade från perfektiva verb (som i regel betecknar fullbordade handlingar) får ändelsen -v (med varianterna -vši/ši och -a/-ja för verb med infinitiv på -ti).

Gerundiernas semantiska betydelser uppstår i samspelet mellan gerundiets och huvudverbets betydelser. De ryska gerundiekonstruktionerna specificerar betydelserelationen mellan ett huvudverb och ett gerundium, men dessa betydelserelationer är inte explicita. Här finns en intressant paradox: hur kan man uttrycka något utan att vara explicit? Man kan tänka att gerundiet är predisponerat för att uttrycka en relation till matrisverbet men att relationens natur måste uppstå ur verbformernas respektive betydelser. Här spelar aspekt och ordföljd in, aspekten berättar om huruvida en handling är fullbordad (perfektiv aspekt) eller pågående, vanemässig eller upprepad (imperfektiv aspekt) medan ordföljden ordnar verbformerna i en följd som ofta tolkas som händelsernas kronologiska ordning. Matrisverbet lokaliserar hela meningen i förhållande till talögonblicket medan gerundiet specificerar relationen mellan sig själv och matrisverbet. Nedan gör jag en jämförelse med de svenska presensparticipen och supinumformen å ena sidan och de ryska perfektiva och imperfektiva gerundierna å andra sidan, där jag använder ordet göra (ryska sdelat′ i perfektivt gerundium sdelav; och delat′, i imperfektivt gerundium delaja). Om gerundiet står före matrisverbet anger det ofta en tidsföljdsrelation, antingen sekvens (anterioritet) eller samtidighet:

1) sdelav p (perfektivt gerundium)   ona delala q (matrisverb)

    gjort p                                         hon gjorde q

2) delaja p (imperfektivt gerundium) ona delala q (matrisverb)

    görande p                                     hon gjorde q

Om gerundiet däremot står efter matrisverbet anges ofta en relation rörande sätt eller medföljande omständighet:

3) ona delala q (matrisverb)               delaja p (imperfektivt gerundium)

   hon gjorde q                                  görande p

4) ona delala q (matrisverb)               sdelav p (perfektiv gerundium)

    hon gjorde q                                  gjort p

På svenska kan kombinationen som representeras av (3) fungera som uttryckt med enbart particip, till exempel hon arbetade sittande eller hon stickade nynnande. De övriga funktionerna kräver oftast andra sorters konstruktioner eller att man sätter in förtydligande markörer som medan, när hon hade, efter att ha, varvid, därmed med flera. Med sådana markörer kan man forma meningar som sittande kunde hon sticka fortare; efter att ha arbetat klart satte hon sig; Hon stickade sista maskan och hade därmed tillverkat en tröja.

Eftersom många betydelserelationer inte går att uttrycka med enbart svenska particip- eller supinumformer så används ofta mer explicita markörer vid dessa betydelserelationer i svenska översättningsmotsvarigheter. Därför är det möjligt att använda de svenska markörerna i parallellkorpora (det vill säga sökbara databaser med översatta texter som är länkade mening för mening eller avsnitt för avsnitt) för att hitta de ryska gerundiumanvändningarna. När man samlat tillräckligt många exempel på varje betydelserelation kan man studera olika mönster och iaktta hur betydelserelationerna uppstår.

Jag har undersökt några gerundiumanvändningar som inte är lika förutsägbara utifrån aspekt och ordföljd som de man vanligen ser i läroböcker.

Den första betydelsen som har undersökts är ’resulterande tillstånd’, där en fullbordad handling har en fortsatt relevans mot bakgrund av en annan handling. Det handlar om en samförekomst av två händelser vilket uttrycks med prepositionen med på svenska: han satt med fötterna i kors. Samma betydelserelation kan också uttryckas med predikativa particip: han stod lutad.

De övriga betydelserelationerna som undersökts är teleologiska medel-mål-relationer: man gör en handling genom att eller för att uppnå ett resultat.

På ryska kan man uttrycka betydelserelationerna ’resulterande tillstånd’, ’syfte’ och ’medel’ med gerundier utan explicita markörer (som med eller genom att eller för att). För att samla ihop så många konstruktioner som möjligt med den betydelsen som ska studeras har jag använt parallellkorpora där jag har sökt på den svenska betydelsen genom att använda prepositionsuttryck med med, genom att eller för att och på det sättet hittat den ryska motsvarigheten uttryckt med gerundium. Sedan har jag undersökt det datamaterial som jag samlat ihopxiför att studera hur dessa betydelserelationer har kunnat uppstå utan explicita markörer i ryska.

Den första studien använder det svenska konstruktionsschemat [med + substantivfras + prepositionsfras], typiska exempel är med armarna i kors, med blicken i golvet, med ett glas i handen. Analysen av dessa exempel visar att kroppsdelsord är avgörande för att gerundier ska användas. Men också kroppsdelsordets placering spelar roll. Om substantivet i substantivfrasen i konstruktionsschemat betecknar en kroppsdel motsvaras exemplet ofta av en konstruktion med gerundium på ryska: Hon satt med benen i kors; Ona sidela skrestiv nogi. Om ett kroppsdelsord däremot befinner sig i prepositionsfrasen motsvaras exemplet ofta av en med-konstruktion även på ryska, det vill säga av en rysk konstruktion med prepositionen s/so ‘med’ som styr instrumentalis: hon stod med ett glas i handen: Ona stojala so stakanom v ruke. Detta mönster med olika ryska konstruktioner beroende på placeringen av kroppsdelsord var slående. Mönstret kan förklaras ontologiskt genom olika typer av samförekomst: samförekomst av handlingar eller samförekomst av entiteter. Eftersom ens egna kroppsdelar är samförekommande per definition (de följer alltid med kroppen om de är den egna kroppens (oförytterliga) kroppsdelar) så ligger fokus inte på att kroppsdelarna följer med, utan på vad som hänt med dem: benen har lagts i kors. Detta uttrycks gärna med perfektivt gerundium på ryska, en avslutad handling har lämnat ett resultat som har fortsatt relevans. Den fortsatta relevansen är en konsekvens av att kroppsdelen följer med kroppen, det resulterande tillståndet följer också med: ona sidela skrestiv nogi; hon satt med benen i kors. Om kroppsdelen däremot befinner sig i prepositionsfrasen så är det något annat föremål som samförekommer eller följer med. I exemplet med ett glas i handen är glaset i fokus och handen garanterar att glaset följer med kroppen. På svenska ser prepositionen med ut att användas friare än ryskans komitativa preposition s/so. På svenska använder man ofta med (i tvåledade konstruktioner) för att uttrycka inte bara att personer eller föremål följer med, utan också för samförekommande omständigheter eller sakförhållanden: med min hustru borta har jag inte mycket glädje kvar i livet; med barnen på gården kan jag koncentrera mig på matlagningen. Kombinationen av prepositionen med och något frånvarande kan framstå som en paradox. Resultaten från undersökningen och den tidigare litteraturen pekar på att en sådan användning inte är lika utbredd i ryskan, men det måste dock undersökas närmare med andra metoder innan det kan fastslås med säkerhet.

De övriga undersökningarna rör teleologiska medel-mål-relationer. Dessa kunde sökas fram genom de svenska prepositionerna genom och för följt av infinitivkonstruktioner med infinitivmärket att. De ryska gerundie-konstruktionerna som motsvarar dessa visar ett intressant mönster. Det visar sig att det finns en lexikalisk arbetsfördelning mellan olika verbuttryck så att den enaxiiformen uttrycker en mer konkret handling och den andra verbformen uttrycker ett mer abstrakt resultat. Det handlar om den relativa graden av metodspecifikation hos verbuttryck. Vissa verb betecknar ett tydligt resultat eller en konsekvens medan andra verb betecknar hur resultatet eller konsekvensen uppnås, vilken metod som används. Till exempel kan man hämnas på många olika sätt, det finns ingen metod specificerad för det verbet, det är situationen eller fantasin som begränsar vad en hämnd kan bestå av. Andra metodneutrala verb betecknar en kvalitativ förändring hos objektet, men säger inte så mycket om på vilket sätt handlingen som åstadkommer förändringen utförs, till exempel rengöra, eller förstöra kan man göra på olika sätt. På ryska kan man använda gerundier utan förtydligande markörer för att uttrycka mål- och medel-relationerna. Jag visar några förkortade exempel från den ryska nationalkorpusen och från den tidigare gerundieforskningen. Nedan syns två exempel med ordet mstit′ ’hämnas’. Gerundierna är markerade med fetstil:

5) […] mstja(p)     drug drugu […]   rubjat(q)        xvosty koškam.

          hämnandes varandra:DAT      hugger:3PL    svansar[ACC] katter:DAT

‘För att hämnas på varandra hugger de svansen av katter.’

6) […] mstit vragam,                otstrelivaja každyj den′   po       odnoj […] ovce

          hämnas3SG fiender.DAT  skjutande     varje dag      DISTR ett:DAT    får

‘Han hämnas på fienderna genom att skjuta ett får varje dag.’

I det första exemplet har ordet mstit′ – som är metodneutralt – gerundiumform, då får det betydelse av mål (syfte eller konsekvens). I det andra exemplet är det matrisverbet som är metodneutralt, därför bidrar gerundiet med metoden: otstrelivaja ‘genom att skjuta’.

Om svenskan skulle kunna uttrycka detta med particip skulle det bli ungefär: hämnandes hugger de svansen av katter; han hämnas skjutande ett får om dagen. Men detta bruk är inte konventionaliserat i svenska, i stället används konstruktioner med för att och genom att. I italienskan kan gerundier fungera för den instrumentella genom-betydelsen (Pusch 1980).

När jag har arbetat med motsvarigheterna till för att och genom att och den systematiska arbetsfördelningen mellan verbformerna har jag också sett hur andra aspekter av detta fenomen har beskrivits i litteraturen. Det har därmed blivit möjligt att göra en systematisk genomgång av många olika typer av arbetsfördelning mellan medel och mål eller orsak och verkan.

De aktuella användningarna varierar i fråga om både ordföljd, aspekt, informationsstruktur och verbtyper. Betydelserelationen ‘konsekvens’ uttrycks av metodneutrala perfektiva gerundier som placeras efter matrisverben:

7) […]nabit′ emu            rožu,      otomstiv takim             obrazom […]

         Slå     honom.DAT käft:ACC hämnats sådant:INSTR  sätt:INSTR

‘Slå honom på käften så att man på det sättet hämnas [sina mödosamma år].’

Ytterligare varianter av den beskrivna arbetsfördelningen mellan medel och mål eller orsak och verkan rör relationer där en handling beskrivs som en orsaksfaktor till ett värderande omdöme:

8) Ona        postupila   pravil′no,   stav    vračom

    Hon         gjorde      rätt           blivit   läkare

‘Hon gjorde rätt när hon blev läkare.’

Här är inte handlingen att bli läkare informationens fokus, utan i stället fokuserar man på vad någon tycker om den handlingen.

Den här studerade lexikala arbetsfördelningen har benämnts ”komplementär koincidens” av Růžička (1980) som främst undersökte anaforiska relationer och pro-verb som postupit′ (pravil′no) ’göra/förfara (rätt)’ vilka fungerar som ett slags platshållare för mer innehållsrika verb. I den här avhandlingen systematiseras och beskrivs fältet ”komplementär koincidens” hos ryska gerundiekonstruktioner ytterligare. Syftes- och medelbetydelser som uttrycks med ryska gerundiekonstruktioner kan ses som ganska perifera och icke-frekventa betydelserelationer, men om man ser till hela fältet av komplementär koincidens visar det sig att detta begrepp kan beskriva en mer omfattande del av de ryska gerundiekonstruktionernas betydelsepotential. På samma sätt visar det sammantagna studiet av gerundiekonstruktioner som motsvarar med-konstruktioner och predikativer att ’resulterande tillstånd’ utgör en viktig del av de ryska gerundiekonstruktionernas uttrycksmöjligheter.

Ett viktigt resultat av studien är iakttagelsen att gerundierna har olika typer av temporala beroendeförhållanden till sina matrisverb. När det gäller ’resulterande tillstånd’ gäller detta tillstånd under matrisverbets förlopp. Om man säger on sidel opustiv golovu ‘han satt med huvudet böjt’ hävdar man att huvudet är böjt just under sittandets förlopp, det är inte så att han alltid har ett böjt huvud utan det är en tillfällig egenskap som bara gäller under matrisverbets tid. Om man däremot säger ona postupila pravil′no stav vračom ’Hon gjorde rätt när hon blev läkare’ så fungerar det temporala beroendeförhållandet på motsatt sätt. Gerundiet ger en tid till matrisverbet: det var när hon blev läkare som hon gjorde rätt. Dessa typer av temporala beroendeförhållanden har beskrivits av Boguslavskij (1977) för ryska gerundier. Han kallar dem preliminärt för ’sättsadverbial’ respektive ’tidsadverbial’. I avhandlingen sätter jag dessa typer i samband med Kleins (1994) begrepp ’topic time’, det vill säga den tid som talarens påstående begränsas till. Jag sätter också dessa tidsrelationer i samband med forskningen om ’depictives’, det vill säga fria predikativer, vilka också brukar karakteriseras som tidsmässigt begränsade av matrisverbets tid (Himmelmann och Schultze-Berndt, 2005).

Den föreliggande avhandlingen har bland annat gjort iakttagelser om hur referens till kroppen kan påverka grammatiska strukturer, hur matrisverb och gerundier kan dela på arbetet att uttrycka mål och medel och hur matrisverb och gerundier kan använda varandras tidsreferens. Dessa iakttagelser hoppas jag kan inspirera framtida forskning.