Studien undersöker hur sånglärare inom det estetiska programmet med inriktning musik på gymnasiet iscensätter och positionerar stämsång som lärandeobjekt, samt deras syn på elevers inlärning och utveckling av stämsång under deras gymnasieutbildning. Studien baseras på fyra kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sånglärare som undervisar också i andra kurser inom musikämnet, främst Ensemble med körsång. Analysen utgår från Ball m.fl:s teori om Policy Enactment och belyser hur sånglärare tolkar, väljer ut och översätter stämsångsundervisning som tolkningsbart innehåll i policy. Resultatet visar att lärarnas professionella kultur är stark i tolkning och översättning av policy vilket visar sig genom att stämsång positioneras som ett självklart inslag i musikundervisning trots mindre explicit förekomst av lärandeobjektet i styrdokumenten. Vidare placeras elever som aktiva policyaktörer i iscensättningen av stämsångsundervisningen genom att deras motivation, musikalitet och tidigare erfarenheter lyfts som avgörande faktorer för progression. Studien bidrar med kunskap om hur stämsång formas som innehåll i gymnasieskolans musikundervisning och visar på komplexiteten i att omsätta styrdokumentens möjligheter till praktik.