Umeå University's logo

Black metal är en musikalisk genre som slog igenom i Norge i en andra våg i början på 1990-talet och blev sedan känd för sina kyrkbränder och satanistiska yttranden. Denna period kom sedan att få stor uppmärksamhet i media. Trots detta så saknas religionspsykologiska analyser av det religiösa motstånd som uttrycktes. Denna uppsats undersöker hur kristendomen framställs som fiende i den norska black metal-scenen under 1990–1995 genom att analysera intervjuer, låttexter, albumomslag och dokumentärer. Analysen kombinerar tematisk analys och hermeneutisk tolkning, och den tematiska analysen resulterade i fyra teman. Dessa är antikristen aggression, hedendom som motstånd, satanism som identitet och destruktion. Religionspsykologiskt kan dessa uttryck som finnes i temana att förstås som meningsskapande processer där unga vuxna i religiöst tvivel kom att se kristendomen som en fiende och idealisera satanism och hedendom. Detta kom sedan till att i vissa fall att eskalera till handlingar som kan ses som religiös extremism.