Umeå University's logo

Bakgrund: Induktion av förlossning har ökat markant i Sverige under de senaste åren. Utöver medicinska orsaker förekommer även induktion på humanitär indikation, vilket innebär att beslutet grundas på kvinnans psykiska eller sociala situation snarare än på medicinska skäl. Samtidigt betonas kvinnors rätt till delaktighet och informerat samtycke som centrala principer i förlossningsvården. Hur vårdpersonal upplever och hanterar dessa beslut i praktiken är dock mindre utforskat, särskilt i den svenska kontexten.

Motiv: Eftersom beslut om humanitär induktion ofta innebär en etisk och professionell avvägning mellan kvinnans självbestämmande och vårdgivarens ansvar för medicinsk säkerhet, behövs en fördjupad förståelse av vårdpersonalens erfarenheter och perspektiv.

Syfte: Att undersöka barnmorskors och förlossningsläkares erfarenheter av induktionsprocessen på grund av humanitär indikation. 

Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats enligt konstruktivistisk grundad teori. Datainsamlingen bestod av individuella semistrukturerade intervjuer med barnmorskor och förlossningsläkare vid tre förlossningskliniker i Stockholm. Analysen genomfördes i flera steg genom initial, fokuserad och teoretisk kodning, vilket resulterade i tre kategorier och en kärnkategori.

Resultat: Tre huvudkategorier växte fram: Etisk möta kvinnors behov utan att ge avkall på vårdgivares ansvar, Organisatoriska villkor påverkar handlingsutrymmet i förlossningsvården, och Induktion i praktiken innebär etiska överväganden som ofta är mer flexibla än vad riktlinjer antyder. Kärnkategorin är Att etiskt navigera mellan kvinnors autonomi, professionalitet och säker förlossningsvård

Konklusion: Studien visar att beslut om humanitär induktion präglas av en komplex balans mellan kvinnors delaktighet, professionellt ansvar och organisatoriska förutsättningar. För att främja kvinnocentrerad vård krävs både strukturellt stöd och tid för dialog, där barnmorskors och förlossningsläkares samverkan stärks och kvinnors individuella behov erkänns som centrala för en trygg och etiskt hållbar vård.

Abstract

Background: The rate induction of labour has increased significantly in Sweden in recent years. In addition to medical reasons, inductions are also performed on humanitarian indications, meaning that the decision is based on the woman’s psychological or social situation rather than on medical necessity. At the same time, women’s right to participation and informed consent is emphasized as a central principle in maternity care. However, how healthcare professionals experience and manage these decisions in practice remains under-explored, particularly within the Swedish context. 

Motive: As decisions regarding humanitarian induction involve ethical and professional considerations balancing women’s autonomy with providers’ responsibility for safety, a deeper understanding of healthcare professionals’ experiences is needed.

Aim: To explore midwives’ and obstetricians’ experiences of the induction process on humanitarian indication.

Methods: A qualitative design with an inductive approach based on constructivist grounded theory was used. Data were collected through semi-structured individual interviews with midwives and obstetricians from three maternity units in Stockholm. Data were analysed through initial, focused and theoretical coding, resulting in three main categories and one core category.

Result: Three main categories emerged: Ethically meeting women’s needs without compromising professional responsibility, Organizational conditions influencing professional autonomy in maternity care, and Induction in practice involves ethical considerations that are often more flexible than the guidelines suggest. The core category is Ethically navigating between women’s autonomy, professional responsibility, and safe maternity care.

Conclusion: The study elicits the complex balance between women’s participation, professional responsibility and organisational constraints in decisions about humanitarian induction. To promote woman-centred care, structural support, time for dialogue and strengthened interdisciplinary collaboration are essential. Ensuring both medical safety and emotional security is crucial for ethically sustainable maternity care.