Umeå University's logo

Syftet med denna avhandling är att öka kunskapen om skolmåltiden för elever diagnostiserade medautismspektrumtillstånd (AST) eller attention deficit hyperactivity disorder (ADHD), samt att analyseraförutsättningarna för en inkluderande skolmåltid. Studien tar sin utgångspunkt i tidigare forskning somvisar att elever med dessa diagnoser kan möta större utmaningar i skolmiljöer och i relation till sitt ätande,än jämnåriga utan diagnos. Trots att det svenska skolmåltidssystemet vilar på principer om likvärdighetgenom att servera alla elever en kostnadsfri skolmåltid, är inkludering i sammanhanget outforskat. Avhandlingen är teoretiskt förankrad i socialkonstruktionism och utgår från en social-relationell modell avfunktionshinder, där funktionshinder förstås som något som uppstår i samspelet mellan individen ochskolmiljön. Inkludering definieras som en demokratisk vision om en sammanhållen skola där alla eleverundervisas tillsammans och ges likvärdiga möjligheter, oavsett bakgrund eller behov. Metodologiskt byggeravhandlingen på fem månaders etnografiskt fältarbete genomfört i fyra kommunala skolor i norra Sverige.Det empiriska materialet baseras på deltagande observationer, informella samtal och semistruktureradeintervjuer med fem elever diagnostiserade med AST eller ADHD, tio lärare samt nio personer som arbetar iskolornas skolrestauranger. Även de deltagande elevernas vårdnadshavare intervjuades. Materialet har analyserats genom reflexiv tematisk analys. Resultatet visar att skolmåltiden utgör en komplex fysisk, socialoch pedagogisk miljö. Skolrestaurangernas fysiska utformning och organisering ställde höga krav påelevernas motoriska kontroll, vilket ökade både risken att spilla mat och att inte ”uppföra sig” enligt vuxnas förväntningar. Socialt sågs skolmåltiden både vara ett sammanhang där elever tvingas in i oönskade situationer och, i andra avseenden, som en möjlighet till trygghet och gemenskap. Den serverade skolmåltiden, som präglas av flera samtidiga ambitionsmål och en struktur med begränsad flexibilitet, bidrog till att de deltagande elevernas beskrivna ätsvårigheter blev mer framträdande i skolmåltidsmiljön. Deltagarna uttryckte särskilda utmaningar kopplade till vegetariska eller semivegetariska maträtter, vilka ofta bestod av flera sammanblandade livsmedel. Dessa maträtter avvek också från maträtter de var vana vid hemifrån. Vidare problematiserar avhandlingen individuellt anpassad kost och exemplifierar hur sådana anpassningar ofta var standardiserade snarare än individanpassade, samt att de inte gavs samma erkännande bland skolmåltidspersonalen som kost anpassad för exempelvis allergier. Avhandlingen beskriver också lärares ambitioner om ett inkluderande förhållningssätt under skolmåltiden. Dettaförhållningssätt influerades dock av normativa ideal om vad som utgör en ”riktig” måltid och ett ”normalt”beteende hos elever. I vissa fall kom dessa måltidsideal att forma hur intentioner att stödja elevers olikabehov omsattes i praktiken. Skolmåltidspersonalen å sin sida beskrev sig stå i skolmåltidens frontlinje, utan tillgång till den makt och de resurser som krävdes för att förbättra verksamheten, samt med en upplevelse avatt vara bortglömda. Sammantaget visar avhandlingen på ett behov av ökad reflektion kring skolmåltidens tillgänglighet samt normmedvetenhet och organisatoriskt ansvar, i arbetet för en inkluderande skolmåltid.