Umeå University's logo

Emotion regulation is a core process operating throughout life, influencing most domains of functioning, and the emotion regulation strategy of cognitive reappraisal is deemed one of the more functional ones overall. The phenomenon is conventionally viewed as an explicit, conscious, regulatory process. This explicitness is typically cognitively demanding. In everyday functioning, people rely on both explicit and implicit emotion regulation strategies. Therefore, the utilization of the technique implicitly, unconsciously, could have considerable implications on people's everyday functioning. This thesis aimed to examine conditions under which reappraisal can be actualized on an implicit level. Furthermore, the thesis investigated whether there are associations between reappraisal and general self-efficacy.

A within-subjects experimental design was applied, including a convenience sample of 30 participants evenly split among women (n = 15) and men (n = 15), aged 20–43. Participants were exposed to arousal-eliciting images, and instructed to rate their level of arousal upon viewing each one. If the participant had perceived a triangle antecedent to a second viewing of the image, they were instructed to reappraise the picture. The design consisted of three conditions, with distinct triangle exposure times: clearly visible (120 milliseconds), brief exposure (37/27/17 milliseconds) and completely absent. The time taken to generate a reappraisal was collected before the second viewing of the picture. An awareness-check was also implemented, showing that the brief exposure was not sufficient, regarding its briefness and masking, to activate exclusively implicit processing. A repeated-measures ANOVA revealed equivalent arousal reduction in the reappraisal conditions in contrast to the absent condition. Another repeated-measures ANOVA was conducted regarding time taken to reappraise, revealing no differences between the clearly visible and the brief exposure, but both significantly differing from the absent condition, indicating the briefer exposure time added no cognitive load to the reappraisal process. Correlation analyses indicated no associations between reappraisal effectiveness and self-efficacy. Propositions for methodological improvements on prospective research are presented.

Emotionsreglering är en kärnprocess som är närvarande genom hela livet, som påverkar de flesta områdena i tillvaron, och emotionsregleringsstrategin som kallas kognitiv omvärdering är en av de mest funktionella överlag. Fenomenet betraktas konventionellt som en explicit, medveten regleringsprocess. Denna medvetenhet är vanligtvis kognitivt krävande. I vardagen förlitar sig människor på såväl explicita som implicita emotionsregleringsstrategier. Om denna strategi skulle kunna användas implicit och omedvetet, skulle det kunna ha betydande inverkan på människors tillvaro i stort. Den här examensuppsatsen ämnade undersöka vilka förutsättningar som skulle kunna krävas för att kognitiv omvärdering ska tillämpas omedvetet. Därutöver undersöktes huruvida det finns samvariation mellan kognitiv omvärdering och upplevd självförmåga. En experimentell inomgruppsdesign tillämpades, med ett bekvämlighetsurval bestående av deltagare med en jämn könsfördelning mellan kvinnor (n =15) och män (n = 15) i åldrarna 20–43. I samband med att deltagarna visades känsloväckande bilder instruerades dem att skatta sin nivå av känsloaktivering. Om deltagaren uppfattade en triangel inför den andra visningen av samma känsloväckande bild, uppmanades de att omvärdera bilden. Experimentdesignen utgjordes av tre betingelser med olika långa exponeringstider för triangeln: Klart synlig (120 millisekunder), kortvarig exponering (37/27/17 millisekunder) och fullständigt frånvarande. Tiden det tog att generera en omvärdering mättes före den andra visningen av varje känsloväckande bild. En medvetenhetskontroll implementerades också, som visade att den kortvariga exponeringen inte var tillräcklig, gällande dess kortvarighet och maskering, för att aktivera en till fullo implicit process. En ANOVA för upprepade mätningar visade att båda omvärderingsbetingelserna medförde signifikanta minskningar i känslonivå i kontrast till frånvarobetingelsen. Omvärderingsbetingelserna var jämbördiga i dess påverkan på känslonivå. En ANOVA för upprepade mätningar avseende tidsåtgång att generera en omvärdering visade att inga skillnader kunde påvisas mellan den klart synliga och den kortvariga exponeringen, men båda skiljde sig signifikant från frånvarobetingelsen, vilket indikerar att kortvarig exponering inte tillförde någon kognitiv belastning till omvärderingsprocessen. Korrelationsanalyser uppvisade inga associationer mellan effektivitet av omvärdering och upplevd självförmåga. Förslag för metodologiska förbättringar för framtida forskning presenteras.