Umeå University's logo

Bakgrund: Barnsjukvården kännetecknas av ett vårdande sammanhang där sjuksköterskor möter både barn och föräldrar. Föräldrar har en central roll i barnets vård och samspelet mellan familj och vårdpersonal är betydelsefullt för en god vårdrelation. Tidigare forskning visar att föräldrars upplevelser av vården påverkas av flera olika faktorer och att missnöje kan uppstå när vården inte motsvarar deras förväntningar eller behov.

Motiv: Vid föräldrars missnöje med vården kan spänningar uppstå i vårdrelationen och påverka vårdens kvalitet. Tidigare forskning har främst fokuserat på föräldrars perspektiv, medan kunskapen om sjuksköterskors erfarenheter är mer begränsad. Sjuksköterskor är ofta de första som möter och hanterar missnöjet, varpå ett behov av ökad förståelse för deras erfarenheter behövs. Detta kan underlätta utvecklingen av strategier för att kunna bemöta och förebygga missnöje.

Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av föräldrar som uttrycker missnöje i barnsjukvården.

Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes. Åtta sjuksköterskor inom barnsjukvård intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier och 14 subkategorier. Huvudkategorierna var: Hur föräldrarnas missnöje yttrar sig, Sjuksköterskors erfarenheter av orsaker till att föräldrar uttrycker missnöje, Ett spektrum av känslor, Hanteringsstrategier och Hinder och utmaningar.

Konklusion: Resultatet visade att missnöje hos föräldrar var vanligt förekommande och att sjuksköterskor ofta förväntades hantera det. Organisatoriska faktorer kunde begränsa deras handlingsutrymme. Kunskapen kan bidra till klinisk praxis eftersom det kan påverka både arbetsmiljön för sjuksköterskor, men också hur vården upplevs av barn och föräldrar. Studien belyser behovet av stödjande strukturer och utveckling av strategier för att hantera missnöje. Ökad förståelse för missnöjets komplexitet, kan bidra till ett mer familjecentrerat förhållningssätt, stärka vårdrelationen och främja vårdkvaliteten.