Umeå University's logo

Våld i nära relationer beskrivs som ett omfattande samhällsproblem, där framför allt kvinnor, men även män, är utsatta. För att våld i nära relationer ska bekämpas krävs insatser riktade till personer som utövar våld. Forskningen kring behandlingsmetoder för våldsutövare är tunn och det finns ett behov av fortsatt forskning för att utvärdera effekterna av behandlingen. Syftet med studien är att undersöka hur socialarbetare inom fyra verksamheter i Norrland uppfattar effekterna av behandlingsinsatser för våldsutövare i nära relationer. För att besvara syftet har kvalitativa, semistrukturerade intervjuer genomförts, vilka sedan har analyseratstematiskt. Studiens teoretiska perspektiv utgår från personcentrerad vård, skapad av Michael Balint och bygger på idén om att se människan bakom våldet som den subjektiva individ den är. Resultatet utgår från de tre frågeställningar som studien undersöker. (1) Hur utformas och genomförs behandlingsarbetet med personer som utövar våld i nära relationer? Studiens resultat visar att behandlingsarbetet med våldsutövare i nära relationer präglas av en hög gradav flexibilitet och individanpassning, men har också utgångspunkt i behandlingsmetodersåsom Samtal om våld, ATV, IVIN och PREDOV. (2) Hur motiverar socialarbetare val av behandlingsmetoder i arbetet med våld i nära relationer? Resultatet visar att behandlingen i stor utsträckning anpassas utifrån klientens behov, där våldsutövarens problemformulering, motivation och våldets karaktär tas i beaktande. (3) Hur upplever socialarbetare behandlingsarbetets effektivitet i arbetet med våldsutövare? Generellt visar resultatet att behandlingen är gynnsam och att våldet minskar, men att det är svår att göra en exakt bedömning av effekten, särskilt på lång sikt. Framträdande i resultatet är att arbete med känsloreglering, ansvarstagande samt att bearbeta skuld-och skamkänslor och i viss mån normalisera klientens reaktioner, utan rättfärdiga våldet utgör centrala delar av behandlingen för att möjliggöra beteendeförändring hos klienterna. Studien visar även att behandlarens förhållningssätt är avgörande för behandlingens effektivitet. En trygg miljö och icke-dömande förhållningssätt är av stor vikt för att klienter ska öppna upp sig och reflektera över sitt våldsbeteende. Det framkommer även utmaningar med arbetet så som behandlarens anmälningsplikt, att möta människor utan motivation och skuld-och skamkänslor kopplat till att söka hjälp.