Umeå University's logo

Background: Cold is a defining feature of everyday life for people living and working in northern Sweden. According to international standards for cold risk management, cold is defined as temperatures below +10°C. In northern Sweden, the rapidly changing Arctic climate intensifies environmental exposures due to its unpredictability, especially for outdoor workers, thereby increasing the risk of accidents and work-related diseases from temperature fluctuations, icy surfaces, moisture, and insufficient lighting. Effective cold risk management is therefore essential for safeguarding the health of workers in these regions.

Depending on the type of work, activity, and subjective experiences of cold exposure, flexible solutions to protect personnel are required. Because preventive measures can differ from workplace to workplace, risk management, including preventive actions and risk assessments, needs to be a part of the everyday routine. With the expanding green transition in the Arctic region, it is essential to highlight the importance of the work environment and health to prevent adverse health effects and promote a sustainable working life.

This thesis aims to advance knowledge of occupational exposure to cold climates in preschools, park and maintenance, and power grid sectors in northern Sweden. By examining the extent of cold exposure, related health effects, and impacts on comfort and performance, as well as current risk management practices across occupational groups and sexes, this thesis seeks to identify ways to reduce workplace risks and promote health and equity.

Methods: This thesis consists of four studies that use both quantitative and qualitative methods. For Paper I, a scoping review was performed using the PRISMA ScR extension. For Papers II+III+IV, a cross-sectional design was used, and data were collected from three different occupational sectors: preschool, park and maintenance, and power grid workers, all located in northern Sweden. Technical measurements of temperature and physical activity were collected during a workday (Paper II). Participants were also asked to answer a digital survey consisting of 50 questions regarding subjective experiences of working in cold environments, self-assessed health, and risk management of cold exposure (Papers II+III). Semi-structured interviews were conducted, and qualitative content analysis was used (Paper IV).

Results: Formalised knowledge and use of cold risk management are lacking, and previous research has mainly focused on theoretical and technical risk assessment, leaving practical adaptations and knowledge translation behind (Paper I). Of the 132 participating outdoor workers in northern Sweden, one-third reported that they often or always felt cold during work. An average of 29% (2.2 hours) of a normal workday was spent working in temperatures below 10℃ across these professions (Paper II). Women reported cold-related discomfort more frequently than men, and cold sensitivity and Raynaud's phenomenon were most common among park and maintenance workers. An association between cold-related discomfort and increased reporting of musculoskeletal symptoms, cold sensitivity, and performance outcomes, including decreased concentration and mobility, was found (Paper III). Powergrid workers received full protective workwear from outer to inner layers from their employer; Park and maintenance workers received full outerwear, shoes, gloves, and hats, whereas preschool workers received only one outer layer and rarely received gloves, hats, or shoes (Paper III+IV). Workers and managers explained how structural conditions regarding workwear create inequalities across occupational settings, and that cold risk management is handled by individuals and working groups but lacks formal procedures within occupational health and safety management (Paper IV).

Conclusion: This thesis emphasised that workers in northern Sweden experience substantial cold exposure and need to take measures to mitigate the risks. Current cold risk approaches fail to account for individual differences and gendered issues, suggesting a need for more equity-oriented solutions. These combined novel findings highlight the need to shift cold exposure from a taken-for-granted condition to a recognised occupational health issue, underscoring the importance of moving beyond an individual self-management approach towards an organisational structure.

Bakgrund: Kalla temperaturer är ett vanligt inslag i vardagen för människor som bor och arbetar i norra Sverige. Enligt den internationella standarden för riskhantering av kyla definieras kyla som temperaturer under +10°C. De arktiska klimatförhållandena som förekommer i norra Sverige kan innebära stora risker för individen, framför allt för utomhusarbetare. Ökade risker för olyckor och arbetsrelaterade sjukdomar på grund av temperaturvariationer, hala ytor, fukt och otillräckliga ljusförhållanden är vanligt förekommande. En effektiv hantering av köldexponering är därför avgörande för att skydda arbetstagarnas hälsa i dessa regioner.

För att kunna skydda individen på en arbetsplats krävs flexibla lösningar som tar hänsyn till arbetsuppgifter, aktivitetsnivå och individens upplevelser. Dessa lösningar kan skilja sig mellan arbetsplatser och riskhanteringen behöver vara en del av den dagliga rutinen. I takt med den växande gröna omställningen i den arktiska regionen blir det allt viktigare att uppmärksamma arbetsmiljö och hälsa för att kunna förebygga negativa hälsoeffekter och främja ett hållbart arbetsliv.

Syftet med avhandlingen är att fördjupa kunskapen om arbetsrelaterad köldexponering, med särskilt fokus på förskolepersonal, park- och underhållsarbete samt distributionselektriker i norra Sverige. Genom att undersöka omfattningen av köldexponering, relaterade hälsoeffekter samt påverkan på komfort och prestationsförmåga, liksom nuvarande riskhanteringsmetoder för arbete i kallt klimat, strävar avhandlingen efter att främja arbetsrelaterad hälsa, minska arbetsmiljörisker och bidra till jämlikhet.

Metod: Avhandlingen består av fyra studier som använder både kvantitativa och kvalitativa metoder. I den första studien genomfördes en scoping review enligt PRISMA ScR-riktlinjerna. En tvärsnittsdesign användes i de resterande tre studierna där data samlades in från chefer och medarbetare i de tre olika yrkessektorerna i norra Sverige. Tekniska mätningar av temperatur och fysisk aktivitet samlades in under en arbetsdag (Studie II). Deltagarna besvarade en digital enkät om subjektiva upplevelser av arbete i kalla miljöer, självskattad hälsa och hantering av köldrisker (Studier II och III). Semi-struktureradeivintervjuer genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys (Studie IV).

Resultat: Ett tydligt formaliserat arbete för att förebygga köldrelaterade risker saknas idag. Tidigare forskning handlar främst om teoretiska och tekniska mätningar, medan praktisk användning av kunskapen har fått mindre uppmärksamhet (Studie I). En tredjedel av de 132 utomhusarbetarna uppgav att de ofta eller alltid fryser under en arbetsdag. I genomsnitt arbetade deltagarna två timmar i temperaturer under 10°C under en arbetsdag (Studie II). Kvinnor rapporterade en högre grad av köldrelaterat obehag än män. Köldskänslighet och vita fingrar (Raynauds fenomen) var vanligast bland park- och underhållsarbetare. Ett samband identifierades mellan köldrelaterat obehag och en ökad rapportering av muskuloskeletala symtom, köldkänslighet samt nedsatt prestation i form av minskad koncentration och rörlighet (Studie III). Tillgången till skyddsutrustning och arbetskläder varierade mellan yrkesgrupperna. Distributionselektriker fick komplett skyddsutrustning, från ytterlager till innerlager, av arbetsgivaren, medan park- och underhållsarbetare fick full ytterutrustning: skor, handskar och mössor. Förskolepersonal fick däremot ofta bara ett ytterplagg och hade sällan tillgång till handskar, mössor eller skor (Studierna III och IV). Rutiner för hantering av kyla saknades i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Detta innebär att individer och arbetsgrupper behöver hantera köldrisker på egen hand. De systematiska skillnaderna som upptäcktes mellan arbetssektorer skapar ojämlikheter i riskhantering av kyla (Studie IV).

Slutsats: Avhandlingen visade att arbetstagare i norra Sverige utsätts för betydande köldexponering, vilket behöver hanteras för att minska riskerna. Nuvarande strategier tar inte hänsyn till individuella skillnader eller könsrelaterade aspekter. Det finns därmed ett behov av mer jämlikhetsinriktade lösningar. Resultaten visar att köldexponering behöver ses som en strukturell risk, där hanteringen lyfts från det individuella ansvarstagandet till en mer organisatoriskt förankrad struktur.