Umeå University's logo

Återbruk av byggmaterial kan bidra till ett mer resurseffektivt byggande, men för attmöjliggöra framtida återbruk krävs tillgång till relevant och strukturerad information ombyggdelar. Studien syftar till att undersöka hur digital informationshantering kan stödjaframtida återbruk av byggmaterial i lokalanpassningsprojekt och därigenom bidra till bättreförutsättningar för ett mer resurseffektivt byggande. Målet är att ta fram ett beslutsunderlagför Balticgruppen med rekommendationer om vilka byggmaterial och byggdelar som ärrelevanta att prioritera, vilken information som bör dokumenteras samt hur informationenkan struktureras och hanteras digitalt.

Studien genomfördes som en kombination av litteraturstudie och fallstudie. Fallstudiengenomfördes i ett hyresgästanpassningsprojekt i en kontorsbyggnad som ägs avBalticgruppen och omfattade två våningsplan. Projektunderlag och BIM-modellanalyserades i Dalux för att identifiera befintlig information om byggdelarna.Materialmängder beräknades utifrån projektets ritningar och förteckningar. Däreftergenomfördes klimatberäkningar i One Click LCA för de analyserade byggmaterialen, med enkombination av generiska klimatdata och tillverkarspecifika EPD:er som underlag.Klimatpåverkan analyserades för livscykelmodulerna A1-A3. Litteraturstudien användesäven för att bedöma återbrukspotential och identifiera informationsbehov.

Resultaten visar att glaspartier hade högst klimatpåverkan per m² bland de analyseradematerial som redovisas i area och samtidigt god återbrukspotential. Bland dörrarna hadeståldörrar högst klimatpåverkan per dörr och god återbrukspotential. Textilmattor ochundertaksskivor hade också god återbrukspotential, medan gipsskivor hade mer begränsadåterbrukspotential. För att stödja framtida återbruk bör information om bland annat produkt,tillverkare, materialinnehåll, dimensioner, tekniska egenskaper, ålder, skick samt monteringoch demontering dokumenteras.

Studien föreslår en digital struktur där en gemensam datamiljö (CDE), en digital tvilling, entillgångsinformationsmodell (AIM), unika ID och en digital materialloggbok används för attsamla in och koppla information om byggdelar. Strukturen skapar även möjlighet tillframtida koppling till digitala produktpass (DPP). Resultaten ger därmed Balticgruppen ettunderlag för att förbättra informationshanteringen och skapa bättre förutsättningar förframtida återbruk i lokalanpassningsprojekt.

Reuse of building materials can contribute to more resource-efficient construction, but enabling future reuse requires access to relevant and structured information about building components. This study investigates how digital information management can support future reuse of building materials in tenant adaptation projects and thereby contributes to improved conditions for resource-efficient construction. The aim is to provide Balticgruppen with a decision-making basis regarding which building materials and components are relevant to prioritize, what information should be documented, and how this information can be structured and managed digitally.

The study was conducted as a combination of a literature review and a case study. The case study was carried out in a tenant adaptation project in an office building owned by Balticgruppen and included two floors. Project documentation and the BIM model were analyzed in Dalux to identify existing information about the building components. Material quantities were calculated based on project drawings and schedules. Climate impact calculations were then performed in One Click LCA for the analyzed building materials using a combination of generic climate data and manufacturer-specific EPDs. The climate impact was analyzed for life cycle modules A1-A3. The literature review was also used to assess reuse potential and identify information requirements.

The results show that glass partitions had the highest climate impact per m² among the analyzed materials measured by area and also showed good reuse potential. Among the doors, steel doors had the highest climate impact per door and good reuse potential. Textile carpets and acoustic ceiling tiles also showed good reuse potential, while gypsum boards had more limited reuse potential. To support future reuse, information regarding products, manufacturers, material content, dimensions, technical properties, age, condition, and assembly and disassembly should be documented.

The study proposes a digital structure in which a common data environment (CDE), digital twin, asset information model (AIM), unique IDs, and a digital material logbook are used to collect and link information about building components. The structure also creates opportunities for future integration with digital product passports (DPP). The results provide Balticgruppen with a basis for improving information management and creating better conditions for future reuse in tenant adaptation projects.