Umeå University's logo

Studentcentrerat lärande har en framträdande roll inom europeisk högskolepolitik. I Sverige är lärosätena ålagda att arbeta systematiskt med studentcentrerat lärande för att klara de nationella kvalitetskraven och implementeringen har bland annat blivit en högskolepedagogisk fråga som direkt berör studenter och universitetslärare. En övergång från traditionella föreläsningar med passiva studenter till studentcentrerat lärande, där studenterna har en mer aktiv roll, kan dock medföra svårigheter.

Syftet med denna uppsats var att undersöka vilka svårigheter en implementering av studentcentrerat lärande kan innebära för studenter och universitetslärare, samt hur dessa svårigheter kan överbryggas med förhoppningen att kunna bidra till svenska lärosätens implementeringsarbete.

Uppsatsen är en kvalitativ systematisk litteraturstudie med ett internationellt perspektiv där 18 artiklar ingår. Dataanalysen genomfördes genom reflexiv tematisk analys och resulterade i en tematisk syntes med tre teman: kulturella och sociala faktorer, nya undervisningspraktiker och organisatoriska förutsättningar.

Resultaten visar på vikten av social trygghet för studenterna, för att de ska våga gå från passiva åhörare till aktiva medaktörer, och hur stöttning från läraren kan bidra till utveckling på flera plan, bland annat metakognitivt och identitetsmässigt. Universitetslärarna behöver också utveckla sina pedagogiska praktiker och perspektiv, samt få förutsättningar för kompetensutveckling och kollegialt kunskapsutbyte, för att kunna utforma läraktiviteter som främjar både engagemang och agens hos studenterna. Slutligen visar litteraturstudiens resultat att en implementering av studentcentrerat lärande kräver ett holistiskt organisationsövergripande perspektiv som genomsyrar styrdokument, verksamhetsutveckling och kvalitetsarbete – inte enbart högskolepedagogiska kurser. Detta involverar också en inkludering av studenterna i arbetet med implementeringen av studentcentrerat lärande.