Umeå University's logo

To avoid dangerous climate change a massive reduction in greenhouse gas emissions is required in a relative short time span. However, as development is moving in the wrong direction, there appears to be great inertia in changing activities. This dissertation’s overarching purpose is, from an institutional perspective, to advance the understanding of greenhouse gas-related inertia, as well as change, in industrial agri-activities. This purpose is addressed in four individual but related papers and an introductory chapter. A case study methodology is utilized to advance knowledge regarding greenhouse gas-related inertia and change. Two change initiatives involving the Swedish Board ofAgriculture, the designated expert authority on agricultural matters, were chosen and explored with qualitative methods. The first case consisted of a project to create at an Action Plan, a policy suggestion regarding strategies to reduce emissions from agriculture. The second case focused on the Swedish Board of Agriculture’s co-owned agricultural extension service, Greppa Näringen. More specifically, the case consisted of the provision of climate advice to farmers. The analyses of the initiatives focused on assessing, discussing and explaining the types of change advanced within them. The papers show how and why convergent rather than divergent change was pursued, describing different mechanisms generating this inertia.

För att undvika farliga klimatförändringar krävs massiva minskningar av växthusgasutsläpp på relativt kort tid. Detta kan inte uppnås utan omfattande förändringar av utsläppsintensiva aktiviteter. Det förefaller dock finnas en stor tröghet avseende detta, eftersom utvecklingen går i fel riktning. Såväl tröghet som förändring kan analyseras på olika nivåer, och den industriella nivån är speciellt relevant eftersom industriella aktiviteter bidrar med stora utsläpp. I detta sammanhang är primärproduktion av livsmedel av relativ betydelse, både med anledning av utsläppens storlek och produktionens betydelse för mänsklighetens överlevnad.

För att förstå de ofta värdeladdade och idédrivna beteendena involverade i miljörelaterade förändringsprocesser använder jag mig av institutionell teori, en icke-reduktionistisk organisationsteori innehållande ett antal, i sammanhanget passande begrepp. Jag kombinerar institutionell teori med en positionering i det ”starka” hållbarhetsparadigmet, vilket ger ett analytiskt ramverk som betonar betydelsen av divergent, snarare än konvergent, förändring av industriell praktik.

Följaktligen är denna avhandlings syfte att, ur ett institutionellt perspektiv, öka förståelsen av tröghet och förändring, relaterat till växthusgasutsläpp och industriella jordbruksaktiviteter. Syftet adresseras i fyra individuella men relaterade papper och en inledande kappa. Kappan presenterar det teoretiska ramverket, metoden, en översikt över artiklarna och en avslutande diskussion av artiklarnas sammanlagda bidrag i relation till litteraturen och avhandlingens syfte.

Avhandlingen använder en fallstudie metodologi för att öka förståelsen av tröghet och förändring relaterat till växthusgasutsläpp. Två förändringsinitiativ relaterade till Statens jordbruksverk, expertmyndigheten på jordbruksområdet, valdes ut och utforskades med kvalitativa metoder. Bägge dessa initiativ riktade sig specifikt emot primärproduktion, där de största utsläppen sker. Det första fallet utgjordes av ett projekt för att skapa en handlingsplan: ett förslag på strategier för att reducera utsläpp från jordbruket. Det andra fallet fokuserade på Jordbruksverkets rådgivningsorganisation, Greppa Näringen, och utgjordes av klimatrådgivning riktat mot lantbrukare. Analysen av fallen sökte bedöma, diskutera och förklara den typ av förändring som eftersträvades.

Resultaten har beskrivits i de fyra artiklarna, där de två första koncentrerade sig på studiet av handlingsplanen och de två senare på klimatrådgivningen. Artiklarna visar hur och varför som konvergent, snarare än divergent, förändring eftersträvades, genom att beskriva olika mekanismer som skapar denna tröghet. Konvergent förändring inbegriper ett fokus på effektivitet eller rådande politiska mål snarare än att minska förekomsten av utsläppsintensiva aktiviteter. I diskussionen av artiklarnas sammanlagda resultat föreslås att förändringsinitiativen bidrar till tröghet inom industrin genom att påverka öppenheten och motivationen gentemot divergent förändring hos andra aktörer.

Avhandlingen bidrar till hållbarhetsfältet genom att ge en institutionell analys av tröghet och förändring på industriell nivå, vilket visar på hur begreppen konvergent/divergent förändring kan användas för att utforska hållbarhetsfrågor. Genom detta exempel kan förändringsprocesser i andra industrier inbegripande andra hållbarhetsfrågor förstås bättre. Utöver detta bidrar avhandlingen till institutionell teori, mer specifikt till diskussionen rörande hållbart entreprenörskap och institutionella logiker. Det förstnämnda bidraget inkluderar förbättrad förståelse av möjliggörande såväl som institutionellt entreprenörskap i fält karakteriserade av institutionell komplexitet, medan det sistnämnda utgörs av konceptualiseringen av konkurrerande institutionella logiker och deras inflytande på översättning.