Umeå University's logo

Introduktion: Det finns många studier gjorda om tränare och förälder inom barnidrott, men forskning saknas helt där fokus riktats mot att studera vad det innebär att vara tränare för sitt eget barn eller att som barn ha sin förälder som tränare. I Sveriges många ideella idrottsföreningar är detta en mycket vanlig situation. Det finns ett stort antal tränare inom barn- och ungdomsidrotten och ungefär två tredjedelar av alla barn i skolåldern är med i en idrottsaktivitet. Det betyder att barn och föräldrar spenderar mycket tid tillsammans i anslutning till idrott varför det finns det ett behov av att förstå mer vad dessa dubbla roller innebär och vad de får för konsekvenser för de inblandade.

Syfte & teoretisk ram: Det övergripande syftet med forskningsprojektet var att undersöka frågor som rör fenomenen att vara "föräldratränare" och "tränarbarn" i barn- och ungdomsidrott. Följande forskningsfrågor har varit i fokus; vad betyder det för barn att ha sin förälder som tränare, och omvänt, vad betyder det för föräldrar att träna sina egna barn; vilka för- och nackdelar upplever föräldratränare och tränarbarn med denna relation; och vilka strategier används av dem för att hantera de nackdelar som uppstår? Studien tar sin utgångspunkt i teorier om fostran, och bygger på Smeyers (2010) and Wheelers och Greens (2014) beskrivning av det ett strukturellt och kulturellt förändrat samhället och hur föräldrarollen därmed har omdefinierats. Det finns en tendens om att tala om barn idag som att de befinner sig i ett risk- och rättighetssamhälle, och för att skydda barnen så involverar sig föräldrarna mer i barnens liv.

Metod: Studien baseras på data från intervjuer med 13 informanter varav 7 är föräldratränare (6 män och 1 kvinna) och 6 är tränarbarn (4 flickor och 3 pojkar) mellan 13 och 15 år (Se tabell 1). Deltagarna har 3-8 års erfarenhet av dessa dubbla roller från idrotterna ishockey och innebandy. Analysen genomfördes med inspiration av ett fenomenologiskt perspektiv.

Resultat: Resultaten visar att de huvudsakliga fördelarna med att vara tränare för sina egna barn centrerar kring att vara en del av det egna barnets fostran och socialisation men också den glädje de upplever av att få vara tillsammans med sitt och andras barn i en utvecklingsmiljö. Det handlar om att få vara en del av det egna barnets utveckling och lärande under barndomen eller att dela sitt intresse för idrott med barnen. De nackdelar som föräldratränare upplever är att kunna hantera relationen till sitt eget barn som tränare respektive förälder, men också den relationen som skapas till andra barns föräldrar samt att balansera mellan att fostra och utveckla det egna barnet rättvist i förhållande till andras barn. Fördelarna som tränarbarnen upplever med att ha sin förälder som tränare är att de känner sig tryggare och att de får mer tid att socialisera och vara tillsammans med föräldern såväl som tränaren. Nackdelar som tränarbarnen erfar är att föräldratränaren har högre krav på dem, att det är svårt att hantera det känslomässiga i relation till föräldern som tränare men också att hantera hur andra tänker om att de har denna relation. För att hantera de nackdelar föräldratränare och tränarbarn upplever har de lärt sig att använda några olika, mer eller mindre medvetna, beteendestrategier. En huvudsaklig strategi som både föräldratränare och tränarbarn använder är att distansera sig från varandra som barn och förälder i anslutning till idrotten (distans-strategi). En annan central strategi för föräldratränare för att hantera relationen med andra föräldrar är att använda en rättvise-strategi medan en mindre vanlig kan benämnas att sluta-strategin.

Diskussion: Slutsatserna som dras är att det finns såväl fördelar som nackdelar med att vara föräldratränare och tränarbarn i lagidrott. Det är särskilt problematiskt när uppfattningarna inte stämmer mellan hur andra upplever föräldratränarens beteende i fråga om rättvisa, i förhållande till hur de själva som föräldratränare och tränarbarn upplever det. Helt klart är relationen är svår att hantera för tränarbarnen då den strategi som finns innebär att man vid vissa tidpunkter ska tänka bort föräldra-barn-relation som de faktiskt har.