Denna studie handlar om vad det innebär att vara föräldratränare och tränarbarn i lagidrotter i det svenska samhället. Referensramen utgörs av teorier om hur föräldrarollen omdefinierats i ett föränderligt samhälle och hur det kan påverka föräldrars erfarenheter och beteende i relation till en idrottsverksamhet. Studien syfte var att undersöka frågor som rör fenomenen att vara föräldratränare och tränarbarn i barn- och ungdomsidrott med fokus på följande forskningsfrågor; vad betyder det för barnet att ha sin förälder som tränare, och omvänt, vad betyder det för föräldern att träna sitt eget barn; vilka för- och nackdelar upplever föräldratränare och tränarbarn; och vilka strategier används av dem för att hantera de nackdelar som uppstår? Forskningsprojektet baseras på intervjuer med sju föräldratränare och sex tränarbarn mellan 13 och 15 år med erfarenheter från ishockey och innebandy. Resultaten visar att de huvudsakliga fördelarna med att vara tränare för sina egna barn centrerar kring att vara en del av det egna barnets fostran och socialisation men också den glädje de upplever av att få vara tillsammans med sitt och andras barn i en utvecklingsmiljö. Det handlar om att få vara en del av det egna barnets utveckling och lärande under barndomen eller att dela sitt intresse för idrott med barnen. De nackdelar som föräldratränare upplever är att kunna hantera relationen till sitt eget barn som tränare respektive förälder, men också den relationen som skapas till andra barns föräldrar samt att balansera mellan att fostra och utveckla det egna barnet rättvist i förhållande till andras barn. Fördelarna som tränarbarnen upplever med att ha sin förälder som tränare är att de känner sig tryggare och att de får mer tid att socialisera och vara tillsammans med föräldern såväl som tränaren. Nackdelar som tränarbarnen erfar är att föräldratränaren har högre krav på dem, att det är svårt att hantera det känslomässiga i relation till föräldern som tränare men också att hantera hur andra tänker om att de har denna relation. För att hantera de nackdelar föräldratränare och tränarbarn upplever har de lärt sig att använda några olika, mer eller mindre medvetna, beteendestrategier. En huvudsaklig strategi som både föräldratränare och tränarbarn använder är att distansera sig från varandra som barn och förälder i anslutning till idrotten (distans-strategi). En annan central strategi för föräldratränare för att hantera relationen med andra föräldrar är att använda en rättvise-strategi medan en mindre vanlig kan benämnas att sluta-strategin.Slutsatserna som dras är att det finns såväl fördelar som nackdelar med att vara föräldratränare och tränarbarn i lagidrott. Det är särskilt problematiskt när uppfattningarna inte stämmer mellan hur andra upplever föräldratränarens beteende i fråga om rättvisa, i förhållande till hur de själva som föräldratränare och tränarbarn upplever det. Helt klart är relationen är svår att hantera för tränarbarnen då den strategi som finns innebär att man vid vissa tidpunkter ska tänka bort föräldrabarn- relation som de faktiskt har. Det kan vara en förvirrande process för barnen att förstå det problematiska med situationen och att de själva riskerar att förlora på att inte kunna hantera det. Under den senaste 10 års-perioden beskrivs ett ökat tryck på dessa relationer, särskilt inom verksamheter med mer elit-orienterad karaktär eller i idrotter med tydliga selektionsprocesser, som exempelvis ishockey i denna studie. Det ökade trycket från andra föräldrar kan ha att göra med den förändring som skett i samhället vad gäller föräldrars upplevelse att barn är i risksituationer (Smeyers, 2010). Detta gör att föräldrar, såväl föräldratränare som föräldrar på sidan av planen, involverar sig mer för att hjälpa, skydda eller sätta press på egna barn och lagets tränare för att barnen ska få chans att lyckas bättre framöver (Wheeler & Green, 2014). Om barnet lyckas i idrotten upplever föräldrarna att de lyckas i sin fostransroll enligt Coakley (2009), vilket kan innebära att föräldrarna banar bredare väg för sitt eget barn än andras vilket får betydelse för deras beteende inom idrotten. Samtidigt som den ideelle ledaren ställer upp utan ersättning främst för att det egna barnet skull finns, en möjlighet att det egna barnet kan ges mer fördelar alternativt mer nackdelar vilket båda upplevs problematiskt på olika sätt.