Resultat från den nationella miljöövervakningen visar att syrehalterna i Bottenhavet har minskat sedan 1970-talet, en minskning som accelererat från 1990. För att ha möjlighet att på något sätt kunna åtgärda denna försämring av den marina miljön är det nödvändigt att identifiera orsakerna till denna syreminskning, eftersom olika orsaker kan kräva olika former av åtgärder. Om orsaken till exempel är ökad syreförbrukning beroende på regional övergödning, skulle detta innebära ökat behov av regionala reningsåtgärder. Målsättningen med projektet var därmed att ge en tillförlitlig förklaring till de sjunkande syrehalterna i Bottenhavet under de senaste 20 åren genom att använda data från de nationella miljöövervakningsprogrammen. De huvudhypoteser som undersöktes som orsaker till de sjunkande syrehalterna var: • Ökad regional gödning av Bottenhavet och därmed ökad produktion. • Tillförsel av syrefattigt och fosfatrikt från Egentliga Östersjön. • Starkare haloklin och försämrad ventilation av Bottenhavets djupvatten. • Ökad temperatur och ökad tillförsel av löst organiskt kol. Analys av tidsserier och modellanalyser utifrån miljöövervaknings- och forskningsdata visade att den observerade syrehaltsminskningen i Bottenhavets djupvatten främst beror på en ökning av vattentemperaturen och delvis på en ökning av löst organiskt kol i vattnet, samt tillflöde från Egentliga Östersjön. Dataanalysen visade däremot inget tydligt stöd för att ökad produktion av biomassa i Bottenhavet orsakat de minskande syrehalterna. Detta gäller indikatorer för växtplankton, sedimentation och bakterieplankton som alla förväntas öka vid ökad produktion och det finns således inga direkta indicier för att stödja hypotesen om ökad gödning av Bottenhavet. Sammantaget visar de analyser som gjorts inom projektet att Bottenhavets framtida hälsa främst gynnas av en kombination av åtgärder för att motverka globala klimatförändringar, samt åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten i Egentliga Östersjön. Näringstillförsel från Bottenhavets avrinningsområden bedöms främst ha haft betydelse för syresituationen i kustnära vattenförekomster. Den bedöms därför inte i betydande omfattning ha orsakat de minskande syrehalterna i Bottenhavets utsjöområden.