Inom den svenska idrottsrörelsen pågår utvecklingsarbeten inom flera idrotter för att anpassa verksamheten bättre till barn. Det finns således ett intresse och en vilja att på olika nivåer arbeta med att anpassa idrottsverksamheten till barnen, men ibland upplevs också en osäkerhet över vad som är mest lämpligt att göra och hur det ska genomföras. Även den vetenskapliga kunskapen är otillräcklig gällande hur olika idrotter kan anpassas till barn på bästa sätt. Det saknas djupare analyser av de förändringar som gjorts i olika idrotter hittills, varför mer forskning behövs. Anpassningsarbetet handlar om ett samspel i en idrottskultur mellan visioner och praktiska handlingar, från förbund till förening och i ett idrottssystem, vilket synliggörs av en baskettränare i studien: ”Jag gillar det som förbundet gått ut med – att målet inte är att ta fram elitspelare, utan målet är att barnen ska få ett livslångt intresse. Jag har tagit fasta på det.”
Det övergripande syftet med denna studie är att beskriva och analysera den svenska föreningsidrottens utvecklingsarbete när det gäller att anpassa olika idrotter och idrottsverksamheter till barn och unga. Studien baseras på intervjuer med 31 personer från idrotterna basket, innebandy och friidrott. Urvalet består av 7 förbundsrepresentanter, 12 tränare och 12 barn mellan 10 och 13 år. Vidare har jag besökt dessa idrottsverksamheter vid några tillfällen. Resultaten visar att de undersökta idrottsverksamheterna i basket, innebandy och friidrott med aktiva barn i 10–13 års ålder upplevs vara relativt bra anpassade till barnen, men att det samtidigt finns mycket kvar som behöver förändras och utvecklas. Det unika med denna studie är att både barn och vuxna har deltagit, vilket gör att barnens perspektiv har inkluderats och synliggjorts. Vidare påvisas att specialidrottsförbunden som initierat anpassningarna arbetat på olika sätt och antagit olika strategier för implementering och styrning av idrottsföreningarnas anpassningsarbete. De olika strategierna benämns här styrningsstrategin (basket), prövningsstrategin (innebandy) och utbildningsstrategin (friidrott), vilka fått avgörande betydelse för anpassningsarbetet i olika delar av idrottssystemet. Genom analysen tydliggörs hur anpassning av idrott till barn är en komplex process som behöver förstås och hanteras på flera nivåer inom idrottssystemet – individnivå, organisationsnivå och samhällsnivå. Anpassningar av idrott till barn kan mot bakgrund av brist på säkra modeller med fördel utformas med ett holistiskt barnperspektiv utifrån kunskap och förståelse för hur olika perspektiv, förutsättningar och omständigheter inom idrottskulturen och idrottssystemet har betydelse och samspelar för att passa enskilda barn.