I artikeln analyseras vilken närmare innebörd som principen om det lindrigaste ingreppet – det vill säga att beslutsfattare skall välja det tvångsmedel som är lindrigast för den enskilde – har vid polisens användning av kroppsrannsakningar, till exempel undersökning av någons medhavda väska eller olika slags provtagningar från människokroppen. Framställningens fokus ligger på vad som är gällande rätt, vilket undersöks genom att tolka innehållet i framför allt förarbeten. Även det sätt på vilket gällande rätt förhåller sig till yrkesverksamma polisers uppfattning i frågan problematiseras genom att resultaten av en enkätundersökning analyseras. Slutligen diskuteras kortfattat vilka problem som finns med den nuvarande ordningen och hur dessa problem skulle kunna lösas.