Diskrimineringsombudsmannens (DO) uppdrag är huvudsakligen att utöva tillsyn över att diskrimineringslagen följs. För att ta tillvara sin rätt attinte bli utsatt för diskriminering kan den enskilde göra en anmälan till DO, men endast omkring en tiondel av anmälningarna resulterar i att tillsynsärendeninitieras och utreds. Detta aktualiserar allmänna förvaltningsrättsliga frågor, såsom anhängighetsverkan hos en anmälan och tillsynsmyndighetens åtgärder inom ramen för service-, utrednings- och motiveringsskyldigheten. I artikelndiskuteras huruvida den nya förvaltningslagen kan komma att stärka den enskildeanmälarens rättsliga ställning och/eller innebära att högre krav kan uppställaspå hur DO hanterar anmälningar jämfört med i nuläget. Slutsatsen som dras är att den nya förvaltningslagen inte i sig synes kunna bidra till att enskilda anmälningari högre grad kommer att utredas av DO. Däremot kommer sannolikt flertillsynsbeslut än i dag att omfattas av motiveringsskyldigheten, vilket kan gagna den enskildes möjligheter att ta tillvara sin rätt.