Umeå University's logo

Background: Affective disorders are common and a major cause for increased disability and mortality worldwide. Exogenous stressors and biological variables, including neuroendocrine factors, are assumed to contribute to an increased vulnerability to mood dysregulation. Affective disorders are highly heterogeneous and different neuroendocrine systems may play differential roles in the phenotypic expression of affective disorders in men and women.

Aims: The overall aim of this thesis was to study three neuroendocrine systems in relation to underlying behavioral endophenotypes (personality traits, self-directed and interpersonal violence, and psychiatric symptoms) in patients with affective disorders.

Methods: In Study I oxytocin plasma levels were assessed in 101 general psychiatric outpatients and followed-up in 36 patients after one month. Patients underwent diagnostic, symptomatic, and personality trait assessments.

In Study II insulin and glucagon levels in plasma and cerebrospinal fluid (CSF) were assessed in 28 patients hospitalized after a recent suicide attempt and 19 healthy controls. Study persons were assessed regarding lifetime violence expression, psychiatric diagnoses and symptoms.

In Study III serum levels of allopregnanolone, progesterone and estradiol were assessed in 14 women with severe postpartum depression and psychosis who, as previously reported, responded with rapid symptom remission during sublingual estradiol treatment. Hormonal and symptomatic assessment were performed before and after 4 weeks of estradiol treatment. 28 healthy postpartum controls were included for baseline comparison.

Results: I) Plasma oxytocin levels were positively associated with personality traits of impulsiveness (monotony avoidance) and negative emotionality (psychic anxiety) with potential gender differences.

II) Patients after suicide attempt had higher insulin (plasma and CSF) and lower glucagon levels (CSF) than healthy controls. Insulin levels (plasma and CSF) were higher and glucagon levels (plasma) were lower in patients and controls with higher levels of prior violence expression.

III) Serum allopregnanolone decreased in women with postpartum depression and psychosis during estradiol treatment. The ratio between allopregnanolone and progesterone was significantly lower in patients than in healthy controls at baseline and it remained unchanged after symptom remission.

Conclusion: Behavioral endophenotypes, rather than categorical diagnoses, of affective disorders were associated with neuroendocrine variation in three different cohorts of patients with affective disorder. Hormonal variation pointed towards an association with trait, rather than state like facets of affective behavior, constituting potential vulnerability markers for affective dysregulation.

Världen över drabbas 350 miljoner människor av unipolära depressioner och bipolära sjukdomar (affektiva sjukdomar). Patienter med affektiva sjukdomar dör cirka femton år tidigare på grund av kroppsliga sjukdomar och suicid. Upp till varannan patient försöker ta sitt liv och lika många svarar inte på behandling eller får återfall trots behandling. Det är mycket vanligt med sociala svårigheter som påverkar familj- och arbetsliv. Medan män har större risk att ta sina liv löper kvinnor ökad risk att göra suicidförsök och att utveckla depression. Efter en förlossning är risken att drabbas av svåra affektiva sjukdomar förhöjd som kan uttrycka sig i form av svåra depressioner, manier eller psykoser. Dessa tillstånd ökar risken för att modern tar sitt liv och i sällsynta fall även barnets liv.

Vissa människor är särskilt sårbara att utveckla affektiva sjukdomar. Sårbarheten påverkas av genetiska faktorer och livshändelser. Det är dock oklart hur patienternas emotionella, kognitiva och kroppsliga symtom uppstår och hur dessa hänger ihop med förändringar i hjärnan och generna. Ökad kunskap om dessa processer skulle sannolikt förbättra möjligheten att behandla och förebygga affektiva sjukdomar.

Patienter i gruppen affektiva sjukdomar är väldigt olika; de skiljer sig avseende emotionella, kognitiva och kroppsliga symtom, avseende risker för sjukdomsutveckling samt återfallsrisk och behandlingssvar. Ett sätt att försöka koppla sjukdomstecken och förändringar i hjärnan är att undersöka mer enhetliga grupper av patienter som till exempel patienter som gjort suicidförsök eller kvinnor efter förlossningen. Ett annat sätt är att undersöka särskilda underliggande aspekter som till exempel personlighet.

Hos många patienter med psykisk sjukdom har man hittat förändringar i stressystemet. Vid stress påverkas bland annat hormonella system. Hormoner påverkar inte enbart kroppens men även hjärnans funktion. Genom att undersöka kopplingen av hormonella faktorer med kroppsliga, mentala och beteendeuttryck kan man indirekt dra slutsatser om hjärnans funktion vid affektiva sjukdomar.

I den här avhandlingen har vi undersökt hur tre olika hormonella system är kopplade till särskilda underliggande aspekter av affektiva sjukdomar. Avhandlingen består av tre olika studier.

I den första frågade vi oss om oxytocin är kopplad till personlighetsdrag som har relevans för patienternas sociala svårigheter. Detta undersökte vi i en stor grupp av öppenvårdspatienter med olika psykiska sjukdomar.

I den andra ville vi veta om patienter som hade gjort självmordsförsök hade förändrade nivåer av insulin och glukagon och om detta var kopplad till våldsamt beteende.

I den tredje studien undersökte vi om kvinnor med svår depression och psykos efter förlossningen uppvisade förändringar av allopregnanolon och progesteron. Dessutom kunde vi undersöka förändringar av dessa hormon under behandling med estradiol när kvinnorna hade tillfrisknat.

I den första studien visade vi att patienter med psykiska sjukdomar som hade mer impulsiva och negativ emotionella personlighetsdrag hade högre oxytocin nivåer. Dessa patienter hade särskilda drag av ångest och var mer extroverta. Möjligen var dessa samband särskild tydliga hos män.

I den andra studien visade vi att patienter som hade gjort självmordsförsök hade högre nivåer av insulin i blodet och i ryggmärgsvätskan än friska kontroll-personer. Dessutom hade de lägre nivåer av glukagon i blodet. Högre nivåer av insulin och lägre nivåer av glukagon var kopplade till självrapporterat interpersonellt våld sedan femton års ålder hos patienter och friska kontroller.

I den tredje studien visade vi att allopregnanolon minskade under estradiol behandling för postpartum depression och postpartum psykos. Patienterna uppvisade både före och under behandlingen förändringar i relationen mellan allopregnanolon och progesteron jämfört med friska kvinnor.

Sammanfattningsvis tyder resultaten på att särskilda underliggande aspekter av affektiva sjukdomar är kopplade med förändringar i hormonella system. Dessa förändringar ter sig vara kopplade med långvariga drag hellre än akuta sjukdomsuttryck och kan på så sätt tyda på sårbarhetsfaktorer för affektiva sjukdomar. Resultaten bidrar till ökad förståelse om särskilda hormonella aspekter hos specifika grupper av personer med affektiva sjukdomar.