Umeå universitets logga

Objectives: Swallowing dysfunction (dysphagia) is a common, but often neglected condition among geriatric patients that can cause severe complications such as malnutrition, aspiration pneumonia and death. The aims of this thesis were to (i) describe the study design and method of the multidisciplinary and multicenter project SOFIA (Swallowing function, Oral health, and Food Intake in old Age), (ii) study the prevalence of and the relationship between swallowing dysfunction and risk of undernutrition among older individuals in short-term care, (iii) study the effect of oral neuromuscular training on swallowing dysfunction among older individuals, and (iv) to investigate the association between poor oral health, swallowing dysfunction and mortality.

Methods: This thesis includes four original papers that are all part of the SOFIA project. Paper Iis the study protocol. In total, 391 individuals aged 65 or older, from 36 short-term care units were included in the project. At baseline the participants’ status regarding swallowing function (assessed with the Timed Water Swallow Test, TWST), oral health (using the Revised Oral Assessment Guide, ROAG) and nutrition (assessed with the Minimal Eating Observation and Nutrition Form-version II, MEONF-II) were assessed and collected by calibrated professionals. Clinical data were also collected. Paper IIwas a cross-sectional study where the baseline assessments of the participants’ swallowing function and nutritional status were obtained and the relationship analyzed. Paper IIIwas a cluster randomized, controlled trial (cRCT) that included 116 participants identified with swallowing dysfunction in paper II. These participants were randomly assigned to either usual care (control group) or oral neuromuscular training (intervention group). All participants were assessed at baseline, after five weeks’ training and six months after end-of-treatment, regarding swallowing function and swallowing-related quality of life (QOL). Paper IVwas a prospective cohort study where all participants were followed-up 1-year after inclusion to investigate risk factors for mortality by analysis of the associations between swallowing dysfunction, poor oral health, and 1-year survival. 

Results: Paper II:The median age of the 391 participants was 84 years (Interquartile range [IQR] 11) and 209 (53%) were females. In total, 248 of the 385 (64%) participants showed swallowing dysfunction, and risk of undernutrition was observed in 91 of 390 (23%) participants. The adjusted logistics regression model revealed that participants with swallowing dysfunction had significantly higher odds of undernutrition than those with normal swallowing (Odds ratio [OR]: 1.74, 95% Confidence interval [CI] 1.04 to 2.92, P=0.034).Paper III: At end-of-treatment, a linear mixed model showed significant between-group differences of changes in swallowing efficacy between baseline and after completed treatment period (Ratio 1.60, 95% CI 1.15 to 2.29, P=0.007); indicating a 60% higher swallowing efficacy in the intervention group compared with the control group. Paper IV: A mixed effects Cox model showed that swallowing dysfunction and poor oral health were both independently associated with 1-year mortality (adjusted Hazard Ratio [aHR]: 1.67, 95% CI 1.02 to 2.75,P=0.041 and aHR: 1.98, 95% CI 1.07 to 3.65, P=0.029, respectively). In addition, swallowing dysfunction and poor oral health in combination predicted the highest mortality rate (35%, P<0.001).

Conclusion: Swallowing dysfunction is highly prevalent and a risk factor for undernutrition among older people in short-term care. Oral neuromuscular training improves swallowing dysfunction and is thus a promising method of swallowing rehabilitation for older people with impaired swallowing. Swallowing dysfunction and poor oral health are independent risk factors for 1-year morality among older people in short-term care. Therefore, systematic screening and intervention to improve swallowing dysfunction and poor oral health are important to achieve healthy aging and to prevent undernutrition and early death.

Sväljningsdysfunktion (ibland benämnt dysfagi) är ett vanligt, men ofta förbisett tillstånd bland äldre individer. Dysfunktion vid sväljning kan orsaka svåra komplikationer såsom näringsbrist, viktförlust, lunginflammation och för tidig död. Enkla behandlingsmetoder vid sväljsvårigheter saknas och är efterfrågade. Neuromuskulär behandling med munskärm innebär stimulering av muskler och nerver i ansiktet, munnen och svalget, och har nyligen visats vara effektivt vid behandling av sväljsvårigheter. Det saknas dock kunskap om metoden fungerar bland äldre personer.

Syftet med avhandlingen är att i) beskriva metoderna och designen i det multidisciplinära, multicenter projektet SOFIA (Swallowing function, Oral health, and Food Intake in old Age), ii) beskriva förekomsten av och analysera samband mellan sväljningsdysfunktion och risk för undernäring bland äldre som vistas på korttidsboende, iii) undersöka utfallet av en ny träningsmetod med munskärm för äldre individer med sväljsvårigheter samt iv) analysera dödlighet relaterat till dålig munhälsa och sväljningsdysfunktion.

Delstudie 1 är en metodstudie där det övergripande SOFIA-projektet beskrivs. Totalt inkluderades 391 äldre individer från 36 korttidsboende från fem regioner (län) i Sverige som uppfyllde inklusionskriterierna: 65 år eller äldre, vistats på korttidsboende minst tre dagar, förstår svenska och kan delta i de kliniska undersökningarna. Individer i livets slutskede eller med måttlig till svår kognitiv svikt exkluderades. Efter inklusion i SOFIA-projektet bedömdes samtliga deltagares status avseende sväljfunktion, risk för undernäring, munhälsa och delaktighet i sin allmänna dagliga livsföring (ADL). Kliniska och socioekonomiska data samlades också in för varje deltagare. Delstudie 2 var en deskriptiv tvärsnittsstudie, där förekomsten av sväljningsdysfunktion och risk för undernäring undersöktes bland de äldre. Vidare undersöktes om sväljningsdysfunktion ökade risken för undernäring. I Delstudie 3 erbjöds de äldre som uppvisade sväljningsdysfunktion vid basbedömningen deltagande i en behandlingsstudie. De som tackad ja till deltagande randomiserades till fem veckors munskärmsträning eller till rutinvård utan munskärm. Varje deltagares sväljfunktion och sväljrelaterad livskvalitet bedömdes före och efter munskärmsträningen samt sex månader efter avslutad intervention. Delstudie 4 var en longitudinell kohortstudie. Ett år efter första bedömningen av deltagarna gjordes ett utdrag från dödsregistret och relationen mellan dålig munhälsa och sväljningsdysfunktion analyserades med överlevnad som utfall.

Resultaten visade att nästan två tredjedelar (64%) av de äldre i korttidsboende har en sväljningsdysfunktion och var fjärde (23%) löper risk för undernäring (delstudie 2). Sväljningsdysfunktion är en riskfaktor för undernäring (delstudie 2). De äldre som tränade med munskärm i fem veckor visade sig förbättra sväljfunktionen signifikant jämfört med kontrollerna (delstudie 3). Både sväljningsdysfunktion och dålig munhälsa, oberoende av varandra, visade sig ge högre risk för dödlighet inom ett år bland äldre på korttidsboende (delstudie 4). Även att ha lågt kroppsmasseindex (BMI) visades vara en riskfaktor för tidig död.

Resultaten i denna avhandling visar att både sväljningsdysfunktion och dålig munhälsa medför en högre risk för dödlighet bland äldre som vistas på korttidsboende. Detta ger starkt stöd för att diagnostik av och omvårdnad vid sväljsvårigheter och dålig munhälsa behöver förbättras bland äldre i korttidsboende. Vidare visar resultaten att sväljningsdysfunktion och risk för undernäring är vanligt förekommande och att munsskärmsträning är en ny potentiell behandlingsmetod vid nedsatt sväljfunktion bland äldre. Implementering av munskärmsträning vid sväljningsdysfunktion kan minska riskerna för näringsbrist, uttorkning och lungkomplikationer samt för tidig död.