Detta uppsatsarbete ställer frågan om temat för en berättelse förändras när den byter form och när berättelsens intrig byter plats. För att ta reda på hur det förhåller sig har ett experiment genomförts där en text, hämtad ur Lotta Olssons sonettkrans Den mörka stigen, transformerats från bunden vers till löpande text. Utifrån sonettkransens har en parallell text skrivits, en modern novell. Dessa texter har samma skiftningar i känslouttrycket och i många fall likartade formuleringar. Den moderna novellen presenteras i resultatdelen under rubriken Älskar, älskar inte. Ett utdrag av Lotta Olssons sonettkrans presenteras i bilaga 1.De båda texterna analyseras i analysdelen utifrån fyra perspektiv, plats, intrig, berättare och tema. Analysen ger vid handen i just denna jämförelse att även om platsen och intrigen skiljer sig åt väsentligt samt att berättaren i de olika texterna ter sig olika, förblir temat detsamma.I diskussionen framträder den Orfiska myten med sina symboler om förlust, sorg och längtan. Temat: Den omöjliga kärleken, utmynnar i en filosofisk betraktelse om sorgen som drivkraft för kreativiteten, måhända högre värderad än kärlekens sötma.