Att den svenska skolan ska vara likvärdig har länge varit såväl en självklar vision, som ett juridiskt faktum enligt Skollagen (2010:800, 1 kap, paragraf 8 & 9). Samtidigt har många skolhuvudmän problem med att erbjuda elever en likvärdig utbildning. Orsakerna till detta är många och komplexa, men lärarbristen och de demografiska förändringarna av det svenska samhället (t ex urbaniseringen) är bidragande. Många skolhuvudmän har helt enkelt mycket stora problem att rekrytera legitimerade lärare i alla ämnen. I detta sammanhang har fjärrundervisning kommit att bli ett alternativ som kan bidra till en mer jämlik skola, inte minst genom att möjligheten till att fler elever får tillgång till behöriga lärare. Fjärrundervisning är dock en relativt ny företeelse, vilket innebär att det ännu inte finns så mycket vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet om fjärrundervisning i svensk skola. Syftet med denna artikel är därför att vetenskapligt belysa lärares erfarenheter av att arbeta med fjärrundervisning under ett läsår.