Språkets utveckling är en av de stora förändringarna i livet. När vi kan kommunicera med varandra och göra oss förstådda blir händelser i livet meningsfulla. Ett nytt begrepp, språklig sårbarhet, kommer att presenteras och lyftas genomgående under arbetet. Syftet med denna studie är att tolka och förstå hur barn i språklig sårbarhet uppmärksammas och ges stöd i förskolan, samt hur pedagoger skapar tillgängliga lärmiljöer i arbetet med att stödja barn i språklig sårbarhet. Kvalitativa intervjuer med åtta verksamma pedagoger har genomförts och resultatet har tolkats och analyserats utifrån en hermeneutisk teori och den sociokognitiva teorin. Resultatet i studien beskriver hur pedagoger upptäcker och stödjer barn i språklig sårbarhet, samt vilka resurser pedagoger har och saknar i arbetet med språkstimulering. Pedagogerna i studien visar vikten av att arbeta språkstödjande i förskolan. Flertalet pedagoger beskriver lek och samspel som viktiga områden att utgå ifrån i upptäckandet av barn i språklig sårbarhet och i hur de arbetar språkstödjande. Resurser och hur mycket stöd varje verksamhet får beskriver pedagogerna olika. Några beskriver att de har resurser, medan andra påpekar tydligt vad de saknar och är i behov av. När det handlar om tillgängliga lärmiljöer menar pedagogerna att de använder sig av olika lärmiljöer beroende på vilket sätt språkstimulering ska ske. Inne- och utemiljö som tillgängliga lärmiljöer beskrivs olika och används i olika utsträckning av pedagogerna. Pedagogerna är överens om att lyhördhet, tydlighet och att barnet uppmärksammas är viktiga delar i ett språkstimulerande arbetssätt.