Lappmarkens kyrkobyggnader anlades i ett landskap där det redan fanns samiska kultplatser. Ibland har det sagts att kyrkorna placerades på samma ställe som de gamla kultplatserna eller i deras direkta närhet så att en kultplatskontinuitet uppstod. En genomgång av tillgänglig dokumentation ger inget stöd för att det skulle ha funnits några sådana instruktioner från högre ort. I stället framstår tillgängligheten och tillgången på resurser som de viktigaste skälen för kyrkornasplacering.
De präster som bosatte sig i Lappmarken fick tillgång till mark för sin försörjning, så kallade prästbord. Marken var dock dessförinnan inte obrukad utan uppdelad mellan samerna i så kallade lappskatteland som nyttjades av enskilda hushåll. Kyrkan tog hela lappskatteland eller ibland delar av dem i anspråk som prästbord, men det har inte gått att klarlägga hur detta gick till. Det kan ha utövats mer eller mindre hårda påtryckningar på enskilda samer att lämna ifrån sig sina land. De prästbord som ursprungligen varit lappskatteland omfattade vidsträckta områden, men efter hand avstyckades mark till nybyggen och byar. Svenska kyrkans markinnehav i lappmarkerna är därför avsevärt mindre i dag än vad det tidigare har varit.
Band 2