Föreliggande rapport analyserar flyttmönster för examinerade studenter vid Umeå universitet. Detta har gjorts med hjälp av longitudinella mikrodata från Statistiska Centralbyrån för att kunna beskriva en längre del av flyttkedjan och i detalj belysa både ursprungsregion och destination för examinerade studenter.
Våra resultat visar att Umeå sticker ut i negativ bemärkelse i avseende hur många som stannar kvar i regionen efter examen. En del av detta är hemvändare som återvänder till sin hemregion efter avklarade studier, men även om andelen inflyttare till Umeå från övriga landet ökat över tid, utgör detta inte hela svaret. I jämförelse med landets övriga universitetsregioner har Umeå den tredje lägsta andel studenter från regionen som väljer att stanna kvar efter avslutade studier. Särskilt utmärkande är den negativa trenden för kvinnor. Generellt sett sker det största tappet av lokala studenter till Stockholm, vilket kanske inte är så oväntat givet storleken och diversiteten i Stockholms arbetsmarknad. Storstäderna, men även några av grannregionerna exklusive Skellefteå, har ett nettoöverskott av migranter från Umeå. För de som flyttar till Umeå och väljer att stanna kommer majoriteten från regioner i norra Sverige samt från Stockholm. Av de 20 största utbildningarna vid Umeå universitet varierar andelen studenter som stannar i Umeå mellan 91% och 50%. Här kan specifika insatser riktas. Exempelvis flyttade 91% av alla 126 examinerade psykologer från Umeå, vad kan göras för att en större andel ska stanna? Här krävs en grundligare analys av efterfrågesidan för att bättre kunna besvara den frågeställningen.
Vi ser också att studenter från regionen som har studerat 4–5 år (avancerad nivå) är mer benägna att flytta än lokala studenter som läst 2–3 år (grundnivå). Umeå har alltså extra svårt att hålla kvar högre utbildade. Detta kan utgöra en potentiell ”brain drain” för regionen om Umeå å ena sidan har svårt att behålla den högre andel studenter från andra regioner, men också har svårt att behålla studenter från Umeå som läser en längre utbildning. Här bör politiken eftersträva en ökad diversifiering av arbetsmarknaden så avancerade arbete inom olika ämnesområden kan erbjudas (både teknik och data, men också samhällsvetenskap och humaniora).
Vi finner också skillnader mellan de tre utbildningsinriktningarna IKT, utbildning och pedagogik samt hälso- och sjukvård. Andelen Hemvändare är exempelvis betydligt mycket större inom pedagogik och lärarutbildning än inom något annat område, vilket kan reflektera att dessa studenter svarar på en lokal efterfrågan i hemmaregionen.
Inom IKT, hälso- och sjukvård och Pedagogik och lärarutbildning har alla studenter som väljer att stanna kvar en nästan 100% etableringsgrad. Dock visar branschspridningen att fler studenter inom hälso- och sjukvård och pedagogik tenderar att få sin första anställning inom fler branscher i jämförelse med alla examinerade stundeter i Sverige.
Inom IKT är antalet studenter som får sin första anställning inom ”Utbildning” större än både snittet för Sverige men även i jämförelse med den grupp som flyttar från Umeå efter examen. Det reflekterar delvis exempelvis Umeå universitets interna arbetsmarknad som under lång tid varit den största arbetsgivaren för dessa kompetenser (exempelvis olika dataspecialister), men också närvaron av andra offentliga institutioner (kommun- respektive regionstyrda verksamheter). Frågan är dock vad som kan göras för att öka antalet rekryteringar till exempelvis arkitekt- och teknikkonsultverksamhet; teknikprovning och analys, datorprogrammering och konsultverksamhet? Om den relativt snabba ökningen av IKT-företag fortsätter i Umeå (se Eklund, 2019 för en beskrivning av sektorns relativt snabba framväxt i Umeå under de senare åren) kan det dels synliggöra arbetsmarknaden tydligare för utexaminerade studenter, men också göra regionen mer motståndskraftig mot kriser. Som redovisats av Elekes och Eriksson (2019) utgör IKT ett tydligt kompetenssystem tillsammans med exempelvis finans och försäkring. Rekommendationen är därför att även försöka få dessa typer av verksamheter att växa i regionen då det kan öka antalet som stannar kvar i regionen.
Umeå universitet , 2019.